tag:blogger.com,1999:blog-40168577904506489772024-02-19T03:34:06.158-08:00हाम्रो कलमहाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.comBlogger120125tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-70955055779078096412012-10-31T07:32:00.000-07:002012-10-31T09:26:12.594-07:00दशैको अवसरमा पिङमा रमाउनेहरु...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXdx5WzlqtBECohDNHp9EHere5WpW5I820t-4_gv3_CY_T2lGyGNpPlo4uiOkuG0wGXBy-eHA82KfWnTVB_23L6O8uMM5cwyK-fmCFZeE-Wa0ooQxtw9-XT1QGfwTdjBV2eFOUFGiigE7C/s1600/pin+(105).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXdx5WzlqtBECohDNHp9EHere5WpW5I820t-4_gv3_CY_T2lGyGNpPlo4uiOkuG0wGXBy-eHA82KfWnTVB_23L6O8uMM5cwyK-fmCFZeE-Wa0ooQxtw9-XT1QGfwTdjBV2eFOUFGiigE7C/s320/pin+(105).JPG" width="179" /></a><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaCifKXFqSmD-dQp9zs02skHUuxEACwgnm9LzrWdrw1L1aY72cLD_-izFqLRQT4iuIP34x-orED8rNdbTKtYa5X6v4UgElDG0OU3kevrhQw5YxZvPIqYgt5UBcgUwfshqUILPuVxt9mudU/s1600/pin+(100).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaCifKXFqSmD-dQp9zs02skHUuxEACwgnm9LzrWdrw1L1aY72cLD_-izFqLRQT4iuIP34x-orED8rNdbTKtYa5X6v4UgElDG0OU3kevrhQw5YxZvPIqYgt5UBcgUwfshqUILPuVxt9mudU/s320/pin+(100).JPG" width="179" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Photos by Prabhakar Gautam</td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-xurTh7cejzqGYlMvxnyy-9nHmj9bHFXa4S-bELEc8NvJYwHif61JSyVzinyrY4a4Gand4MfUyoaY_FBD977D161BcspLtpxvbQcRvM-UZHYfzN176DigEs-ycarJNPU2H30qpHTtfpky/s1600/pin+(101).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-xurTh7cejzqGYlMvxnyy-9nHmj9bHFXa4S-bELEc8NvJYwHif61JSyVzinyrY4a4Gand4MfUyoaY_FBD977D161BcspLtpxvbQcRvM-UZHYfzN176DigEs-ycarJNPU2H30qpHTtfpky/s320/pin+(101).JPG" width="179" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYwKwmwHM_jQ8dtuT6FO4APlkZETXUgvtq_CLf2QELBgcF2BoYZYHgJLyvyHYF6-cu0vU3qOL46QsZ08xJw2jynqeQ8ztTS4pJ-BM4hzsDQb1W2vvIjwqGjVlV4KQE12bLoVxY_RY_BQmQ/s1600/pin+(107).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYwKwmwHM_jQ8dtuT6FO4APlkZETXUgvtq_CLf2QELBgcF2BoYZYHgJLyvyHYF6-cu0vU3qOL46QsZ08xJw2jynqeQ8ztTS4pJ-BM4hzsDQb1W2vvIjwqGjVlV4KQE12bLoVxY_RY_BQmQ/s320/pin+(107).JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwSzdL7F9oRFrM2Ky7nvwL_K4bv0i4ElHfvfMfzznYdMy1YX-D9GWLkLxUj-IclldZnmw8AHSq66LYnsyw_HqSlVhEMsAq8RKCCXjw3fARP6O36aJvSJXie9xTjKWrRGF0K2W7GpFU-gQX/s1600/pin+(111).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwSzdL7F9oRFrM2Ky7nvwL_K4bv0i4ElHfvfMfzznYdMy1YX-D9GWLkLxUj-IclldZnmw8AHSq66LYnsyw_HqSlVhEMsAq8RKCCXjw3fARP6O36aJvSJXie9xTjKWrRGF0K2W7GpFU-gQX/s320/pin+(111).JPG" width="179" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwTOe0amo_NL7bfLe3RnU_kNTjHxH_BJHJVp9uxxDe7atkOr7puwWYEnGThHn3WbJAb2ersFfWAJPgFmHAoSuV2Gz6UzCfoTIWNp8UWGiILNAyCb_FkyuU0jDWzidYVmTl8ihyphenhyphenKVrhzEFN/s1600/pin+(114).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwTOe0amo_NL7bfLe3RnU_kNTjHxH_BJHJVp9uxxDe7atkOr7puwWYEnGThHn3WbJAb2ersFfWAJPgFmHAoSuV2Gz6UzCfoTIWNp8UWGiILNAyCb_FkyuU0jDWzidYVmTl8ihyphenhyphenKVrhzEFN/s320/pin+(114).JPG" width="179" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBpAD4Xa8FANyMIXB7KlVepHVyFKBB2u_3HCZJz6Wj1HHAhKh42UeTScP_bNvUq8NYvokAzFMPvg1QoYcbjUZtmtQZb9GJxrq6wagDq0sYxOssSwf3Yi6XCwtRn-ndl56aNXp-PP5Yt1qf/s1600/pin+(115).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBpAD4Xa8FANyMIXB7KlVepHVyFKBB2u_3HCZJz6Wj1HHAhKh42UeTScP_bNvUq8NYvokAzFMPvg1QoYcbjUZtmtQZb9GJxrq6wagDq0sYxOssSwf3Yi6XCwtRn-ndl56aNXp-PP5Yt1qf/s320/pin+(115).JPG" width="179" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYMufP9GNguRLjMvgUZAtv_1VqJ6YgBc8EN9ZK1OQJfC5pZYqE1dRfCU7q24w3LqjkWPanjDPVKfOyN137sYF9TPTx-Zgh8oyvocsnFi6fE6pCGk3ofkhyphenhyphenVojo3bsB_Wis8OerVfXp-JJm/s1600/pin+(116).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYMufP9GNguRLjMvgUZAtv_1VqJ6YgBc8EN9ZK1OQJfC5pZYqE1dRfCU7q24w3LqjkWPanjDPVKfOyN137sYF9TPTx-Zgh8oyvocsnFi6fE6pCGk3ofkhyphenhyphenVojo3bsB_Wis8OerVfXp-JJm/s320/pin+(116).JPG" width="179" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfeIZnV7QYGPIDyN-zk6H0k2d8Vu8Yxpmufs2byTg_pjd_OafYHXmi3b-z6S79Q_n5of91CnE_-5aRNfZ6eODkVe9uZwWXzormgeWjr31cndIc-p9lHbDKRlkO4MUXB7cdXWcrAUHunTeY/s1600/pin+(121).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfeIZnV7QYGPIDyN-zk6H0k2d8Vu8Yxpmufs2byTg_pjd_OafYHXmi3b-z6S79Q_n5of91CnE_-5aRNfZ6eODkVe9uZwWXzormgeWjr31cndIc-p9lHbDKRlkO4MUXB7cdXWcrAUHunTeY/s320/pin+(121).JPG" width="179" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5aoB8TqxY73svkzPQF7srQDhIQAUldnLAczaH84lRYKfWPxL0LZrYYbMLR35bZ3yF4ddsSyJhySzY_B884pJJNdEDRI8HCrbWpTlli75h0yepzfX2u2L4P-8g3XAbBNhaWjAhQdBdNRsq/s1600/pin+(123).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5aoB8TqxY73svkzPQF7srQDhIQAUldnLAczaH84lRYKfWPxL0LZrYYbMLR35bZ3yF4ddsSyJhySzY_B884pJJNdEDRI8HCrbWpTlli75h0yepzfX2u2L4P-8g3XAbBNhaWjAhQdBdNRsq/s320/pin+(123).JPG" width="179" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYfmIJ-D41Omo2cjwnQbC5xSprc7WrEli9lCteeHPXIRF4Oh4N-SqLcRJY_rDLqFIgCvBx6L2CzybvgBARDxx8mpmd_mWlBR_peOgf30rDf2TTqu5-Xjug7J6FkwrVzykSOC92FNUe7PPA/s1600/a+(7).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYfmIJ-D41Omo2cjwnQbC5xSprc7WrEli9lCteeHPXIRF4Oh4N-SqLcRJY_rDLqFIgCvBx6L2CzybvgBARDxx8mpmd_mWlBR_peOgf30rDf2TTqu5-Xjug7J6FkwrVzykSOC92FNUe7PPA/s320/a+(7).JPG" width="179" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8xMJHTJJsUwrYOL3b1OscH29SUfwI54MawF2xRP2FHAED3lGpZazPywliC3MIVdUSd3j2jhzsiRYEWdE1KPDEzsdmJ9S_FulTICrV2ww_wPkgsqppUWHMMSOo-4rMtmRMpW1YGOVMnNF6/s1600/pin+(125).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8xMJHTJJsUwrYOL3b1OscH29SUfwI54MawF2xRP2FHAED3lGpZazPywliC3MIVdUSd3j2jhzsiRYEWdE1KPDEzsdmJ9S_FulTICrV2ww_wPkgsqppUWHMMSOo-4rMtmRMpW1YGOVMnNF6/s320/pin+(125).JPG" width="179" /></a></div>
<br /></div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-23043699013894373912012-10-28T21:13:00.000-07:002012-10-29T02:38:36.958-07:00हाम्रो स्टाइल पनि हेर्दिनुस् न !<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFO3lb82i1dWXucuK7v7bon6Wn7km32-pjO5RlZu04Mi9UEd31NLzued-PZl_FbSp5cc-FD4MORTYblOwiz51_2GlktaWiaDBvCPqRriJ78TKl-Bpsf3rYaAoZXWMnjkT-YkZU4iMZk-f_/s1600/pin+(133).JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFO3lb82i1dWXucuK7v7bon6Wn7km32-pjO5RlZu04Mi9UEd31NLzued-PZl_FbSp5cc-FD4MORTYblOwiz51_2GlktaWiaDBvCPqRriJ78TKl-Bpsf3rYaAoZXWMnjkT-YkZU4iMZk-f_/s320/pin+(133).JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div class="userContentWrapper aboveUnitContent" style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 14px; margin-bottom: 15px; margin-top: 15px; text-align: left;">
<div class="-cx-PRIVATE-fbTimelineText__featured mbm" style="font-size: 13px; line-height: 18px; margin-bottom: 10px;">
<span class="userContent">यी फोटाहरु कोटेश्वर, महादेवस्थान मन्दिर जाने छिडीमा स्टीकर गेम खेलिरहेका भाइहरुको अनुमति मागेर खिचिएको हो । फोटो खिच्ने आग्रह स्वीकारेर रहर लाग्दो पोज दिने अपरिचित भाइहरुलाई धन्यवाद ।</span></div>
</div>
<div class="shareUnit" style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 14px; text-align: left;">
<a class="-cx-PRIVATE-fbTimelineExternalShareUnit__root -cx-PRIVATE-fbTimelineExternalShareUnit__hasImage" href="http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fhamrokalam.blogspot.com%2F2012%2F10%2Fblog-post_28.html&h=IAQGmAsNWAQEPOanahNYcBQnBKIMYO4HPHbH2uE7tbtrvXA&enc=AZNgWQy9IHGi-cYDIX-tvhX50dUVqz2SylEITqvkecymswXApCmNECAUada0uYracyOivx35hUbdpnn0iBvtg1EW&s=1" rel="nofollow" style="background-color: #f6f7f9; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; border: 1px solid rgb(211, 218, 232); color: #3b5998; cursor: pointer; display: block; margin-bottom: 12px; text-decoration: none;" target="_blank"></a></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKfYTktd0l-N1tZnzUWr5J3ovN13FZjuA7S7LFZKEnLoAcbNOaoiAP1j_kdhPtNjnjA5DoLDl0_msAcUtukWI6ZDqdmYC0DnyTx1vBcmkE2r6giSO02V6RvpoTA9BGs0hpAzKfL37NTS_I/s1600/pin+(132).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKfYTktd0l-N1tZnzUWr5J3ovN13FZjuA7S7LFZKEnLoAcbNOaoiAP1j_kdhPtNjnjA5DoLDl0_msAcUtukWI6ZDqdmYC0DnyTx1vBcmkE2r6giSO02V6RvpoTA9BGs0hpAzKfL37NTS_I/s320/pin+(132).JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiivu8pAOBtzbixmI-Yx81MKxi20R4CDMwOFFe0umNgXlACthbwz52ZemD6nI1XqttCbfyqA10pWYZQ5fz1aVpmxK7YTb5htqA_0jtoVd1riUTTa6n_P89RqVjnYSQkSgDf5luLDP4DXT2z/s1600/pin+(137).JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAQUBwAnqGJI6WHDELqF7NVBcMXQ9HMDE9ec2MdG1Hfqf6E06DrY6WbTtatrPbpJBods8NJi0gm1Mjm5rw7B8RiVEvkNPGfx8wp8Ca3L8BVwcy5ahf7-pMGeaPN2wt_ZcFuX5mZ93ucfkF/s1600/pin+(134).JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAQUBwAnqGJI6WHDELqF7NVBcMXQ9HMDE9ec2MdG1Hfqf6E06DrY6WbTtatrPbpJBods8NJi0gm1Mjm5rw7B8RiVEvkNPGfx8wp8Ca3L8BVwcy5ahf7-pMGeaPN2wt_ZcFuX5mZ93ucfkF/s320/pin+(134).JPG" width="320" /></a><img border="0" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiivu8pAOBtzbixmI-Yx81MKxi20R4CDMwOFFe0umNgXlACthbwz52ZemD6nI1XqttCbfyqA10pWYZQ5fz1aVpmxK7YTb5htqA_0jtoVd1riUTTa6n_P89RqVjnYSQkSgDf5luLDP4DXT2z/s320/pin+(137).JPG" width="320" /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCgCZH0sZPRk75ysPy49YG4v3paU2u91pILXr-6RdzH_pzae3aSabUHdTkprcDKtEiJwubnOg4oZH_1u13yUftj89fwAgU5KgcnqOorxZcwPQR_7UEfP86jvhJVf5k66gG5PGbm58zVeC6/s1600/pin+(138).JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh73IntRPdzOsYABNoQz5RTXL1cPCMMCoyKPWA8m2eYXmqveR_vkS23dBKsST_lY_xBX7xySAgmNi4SWThoLuJDbLBkjYYU7vapwYKQSIiEPPUtudSekS3GdzdiZE7u0_WxmwLjHYuJKRxw/s1600/pin+(131).JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh73IntRPdzOsYABNoQz5RTXL1cPCMMCoyKPWA8m2eYXmqveR_vkS23dBKsST_lY_xBX7xySAgmNi4SWThoLuJDbLBkjYYU7vapwYKQSIiEPPUtudSekS3GdzdiZE7u0_WxmwLjHYuJKRxw/s320/pin+(131).JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKlEq2YtnjlkeHkNKrK_f96w4mXcwMCWN4k8q-TJzvumIZURKqM-BS-Svp4JCuD7zMOOPK463w4Wfw7VF13kbl0_jr7R7XpkQ9UqkOZv6aSowNMPu0ixUluZ1by933rf8AB8fDLeeX1fEF/s1600/pin+(140).JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKlEq2YtnjlkeHkNKrK_f96w4mXcwMCWN4k8q-TJzvumIZURKqM-BS-Svp4JCuD7zMOOPK463w4Wfw7VF13kbl0_jr7R7XpkQ9UqkOZv6aSowNMPu0ixUluZ1by933rf8AB8fDLeeX1fEF/s320/pin+(140).JPG" width="176" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBMMwY-b9q0v2LxX-p2sZ-z3dE42jrJ5i21xn_r7O2alEzcGhLRMTcLXH4CxnrNwroHSSSD1P2EELd_97kSnbR9nShYlUFZiexg7itzO8aItKxXnnzrsQuxPiQ18TgS5diJ0_g0agLrcqa/s1600/pin+(139).JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBMMwY-b9q0v2LxX-p2sZ-z3dE42jrJ5i21xn_r7O2alEzcGhLRMTcLXH4CxnrNwroHSSSD1P2EELd_97kSnbR9nShYlUFZiexg7itzO8aItKxXnnzrsQuxPiQ18TgS5diJ0_g0agLrcqa/s320/pin+(139).JPG" width="176" /></a></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCgCZH0sZPRk75ysPy49YG4v3paU2u91pILXr-6RdzH_pzae3aSabUHdTkprcDKtEiJwubnOg4oZH_1u13yUftj89fwAgU5KgcnqOorxZcwPQR_7UEfP86jvhJVf5k66gG5PGbm58zVeC6/s1600/pin+(138).JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCgCZH0sZPRk75ysPy49YG4v3paU2u91pILXr-6RdzH_pzae3aSabUHdTkprcDKtEiJwubnOg4oZH_1u13yUftj89fwAgU5KgcnqOorxZcwPQR_7UEfP86jvhJVf5k66gG5PGbm58zVeC6/s320/pin+(138).JPG" width="179" /></a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP__B_TCni_YKYEDbV2OokFRqmp-KVNwQa05tzQIrWcpf2BBviFlSzI_rFuHihs__GYLJG_0AmI_7IPTh1c_Mnw3J5Tp6OSuooFeQ0hoRcyHDZSdFBzLyBNRN_FOntdbSGv4oqH72klvfV/s1600/pin+(135).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP__B_TCni_YKYEDbV2OokFRqmp-KVNwQa05tzQIrWcpf2BBviFlSzI_rFuHihs__GYLJG_0AmI_7IPTh1c_Mnw3J5Tp6OSuooFeQ0hoRcyHDZSdFBzLyBNRN_FOntdbSGv4oqH72klvfV/s320/pin+(135).JPG" width="320" /></a></div>
</div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-29360963968614282372012-10-14T08:40:00.000-07:002012-10-16T09:41:26.401-07:00फुटेको ऐना र म<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq4-GpzYJtLj1PU-Jhs1KKMjfN_xUOhufmkcF8vbuzCEKwfUQLcjdPSTArp5rtayluEYzDU3rFP_gazGTOAvr-yv6z698AQz5wtXYjFLboQmZV7O_SlXjhwdzZQ619jiGMszD4sVy0LSsi/s1600/Asim+Sagar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq4-GpzYJtLj1PU-Jhs1KKMjfN_xUOhufmkcF8vbuzCEKwfUQLcjdPSTArp5rtayluEYzDU3rFP_gazGTOAvr-yv6z698AQz5wtXYjFLboQmZV7O_SlXjhwdzZQ619jiGMszD4sVy0LSsi/s200/Asim+Sagar.jpg" width="170" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;"><b>- <span style="color: #0b5394;">असीम सागर</span></b></span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">पहिले</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">म जस्तै थियो</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">ऐनामा टाँस्सिएको मेरो अनुहार</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">अहिले</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">म जस्तो छैन</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">ऐनामा टाँस्सिएको मेरो अनुहार ।</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">एकाएक खसेर भुइँमा आफैं</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">आफू जस्तै फुटाइदिएको छ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">फुटेको ऐनाले मेरो अनुहार ।</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">साँच्चै</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">कुनै ठूलो भुइँचालो आउनु पर्दैन ऐना खस्नलाई</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">कुनै चट्टानमा बज्रिनु पर्दैन ऐना फुट्नलाई</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">बिचरा ऐना न हो</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">खस्यो कि प्याट्ट फुट्छ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">तर देखाउन छाड्दैन रिसले कसैको अनुहार</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">आफ्नो आयतनभित्र ।</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">त्यही ऐनाको आयतनमा राखेर आफूलाई सधैं</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">म जस्तै मान्छेले दाह्री काट्छ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">मैले जस्तै मान्छेले जुँगा मिलाउँछ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">कपाल कोर्छ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">, <span lang="NE">क्रिम घस्छ</span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">सायद उसलाई विश्वास थिएछ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">ऐनाले ढाँट्दैन ।</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">त्यहि ऐनामा आफ्नो अनुहार हेर्न</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">हरेक साँझ जून उदाउँछ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">हरेक बिहान सूर्य उदाउँछ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">र मेरो बुकुरो घरको उध्रिएको छाना र भित्ताको प्वालबाट छिरेको</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">एक खित्का जून</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">ऐना जस्तै टुक्रिएको छ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">एक पित्का घाम</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">ऐना जस्तै फुटेको छ</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">मेरो अँध्यारो घरभित्र उज्यालो छर्न खोज्ने</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">यी निष्कपट घाम र जूनका एक</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">-<span lang="NE">एक टुक्रा ऐना बटुलेर</span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">म सोचिरहेछु</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">कसरी जोडेर देखाऊँ एउटा सिङ्गो जून</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">यो लोकलाई</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="NE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;">यो संसारलाई ।</span><span style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-theme-font: minor-bidi; mso-bidi-language: NE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-theme-font: minor-bidi;"><o:p></o:p></span></div>
</div>
Jotare Dhaibahttp://www.blogger.com/profile/16329491919485071804noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-12969785417052247712012-10-09T06:57:00.001-07:002012-10-10T04:10:45.126-07:00बेसुरा समयको सुरिलो घन्टी<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div style="text-align: right;">
<b><span style="color: #a64d79;">– हाम्रो कलम टिम </span></b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
समसामयिक नेपाली साहित्यिक वृत्तमा नारायण ढकाल गम्भीर कलमवाज मानिन्छन् । गहन अध्ययन र मिहीन चिन्तनले उनको लेखकीय जग खँदिलो बनेको प्रमाण उनकै कृतिहरूले दिएका छन् । खासगरी खारिएको अभिव्यक्ति शिल्प भएका ढकालको आख्यान अझ धारिलो छ । पछिल्ला समयमा प्रकाशनमा आएका आत्महन्ता, बहिर्गमन जस्ता कथाकृति तथा दुर्भिक्ष र प्रेतकल्प जस्ता उपन्यासले उनको शक्तिशाली आख्यानकारिताको सजीव चिनारी दिएका छन् । तर उनको चिनारी यतिमै बाँधिँदैन । कविता लेखनमा समेत उत्साही भएर देखिने उनको गद्य पनि उत्तिकै ओजपूर्ण छ । हालै प्रकाशित लेख र निबन्धहरूको संग्रह 'शोकमग्न यात्री'मा त्यो प्रभावशाली गद्य छताछुल्ल छ । </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
संस्मरण, यात्रा-वृत्तान्त, निबन्ध र आलेख गरी बाइस रचना रहेको कृतिको यो दोस्रो संस्करण हो । २०५६ सालमा प्रकाशित पहिलो संस्करणमा समाविष्ट ११ वटा लेख-निबन्धमा थप ११ वटा राखेर दोस्रो संस्करण प्रकाशन गरिएको छ । कृतिका संस्मरण र निबन्धहरूमा पञ्चायकालीन नेपाली समाजदेखि प्रजातन्त्र प्राप्तियताका विविध प्रसंग विषयवस्तु बनेका छन् । ती सामाजिक र राष्ट्रिय विडम्बनाका प्रसंग हेर्दा बेसुरा समयका प्रकटीकरण लाग्छन् । </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEJZp8HIKqytW48T7VqhPd48tbYj6OcuJHEnz9JvCo45qwoggZhcTa-hnVzJ4Ng3W9LZgcgZtAJm40owyH6gCWmeCD6rNbXCHS5YN8IKjB1-UPdh7wqdPCM0lObWljXSp2SzuwEdcEt8hu/s1600/Shokmagna+Yatri.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEJZp8HIKqytW48T7VqhPd48tbYj6OcuJHEnz9JvCo45qwoggZhcTa-hnVzJ4Ng3W9LZgcgZtAJm40owyH6gCWmeCD6rNbXCHS5YN8IKjB1-UPdh7wqdPCM0lObWljXSp2SzuwEdcEt8hu/s320/Shokmagna+Yatri.jpg" width="200" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
साहित्य निकै कमजोर माध्यम भएको ठहर्याउँदै एक समयमा लेखक ढकाल रोग र भोकबाट ग्रस्त समाजलाई शक्तिवान् बनाउन पूर्णकालीन राजनीतिमा हामफाल्छन् । सांसद चुनिएपछि उनले आफ्ना सांसद मित्रहरूलाई संसद र वेश्यालयबीचको अर्थभेद हराएको विडम्बनापूर्ण परिस्थिति बुझाउन खोजेको सन्दर्भ पनि जोडेका छन् । यसबारे संग्रहको आलेख 'अर्थान्तर' बोल्छ । निजी मामिलामा पनि आत्मसमीक्षा गर्दै अघि बढ्ने सर्जक ढकालले आफ्नो तीतो विगतका पाना पनि संस्मरणमार्फत इमानदार भएर राखेका छन् । चाहे विज्ञानको पढाइदेखि विरक्तिएर घरबाट बरालिँदै हिँडेको प्रसंग होस् कि, छोरो डाक्टर हुने सपना साँचेका बाबुआमाले उसले पढाइ छाडेपछि तह लगाउन इच्छाविपरीत बिहे गराइदिएको अवस्था होस्, सबैमा खुला पुस्तक बनेका छन् लेखक । </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
संग्रहमा उनले अमेरिकाका शक्तिशाली कवि एलेन ग्रिन्सवर्गको सन्दर्भबाट बग्दै आएर यता नेपालमा समय बेपत्ता भएको बारे सरल तर तीक्ष्ण कविता लेखिरहेका युवा कवि युमाको चर्चासम्म समेटेका छन् । ग्रिन्सवर्गको चर्चा केलाउने 'ग्रिन्सवर्ग, बुटपालिस र खापीभित्रको नगरा' संस्मरणबाट पञ्चायतकालको उकुसमुकुसमा अभिव्यक्तिको मुख खुम्चिँदा युवा लेखकहरूले सामूहिक रूपमा कृति प्रकाशन गर्न कसरी बुटपालिस आन्दोलन गरेका रहेछन् भनेर बुझ्न पाइन्छ । त्यतिबेला सन्तोष भट्टराई, किशोर नेपाल, शैलेन्द्र साकार, जगदीश घिमिरे, लेखक ढकाल लगायतले नयाँ सडकमा बसेर बटुवाको जुत्ता पालिस गरेर पैसा जम्मा पारेका थिए । </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
भारतसँगको सीमाक्षेत्रमा देशले खेप्नुपरेको हस्तक्षेपका साथै प्राकृतिक सम्पदासम्बन्धी सम्झौतामा समेत अपमानपूर्ण नियति भोग्नुपरेको कारुणिक चित्र लामो यात्रा संस्मरण 'महाकालीको तीस घन्टा र शोकमग्न यात्री' ले उतारेको छ । सुदूरपश्चिमको कञ्चनपुरस्थित शारदा बाँध बनेपछि भारतीय पक्षको रजाइँ, महाकाली सन्धिमा राष्ट्रघाती काम गर्ने नेपालका राजनीतिक नेताहरूको दास मनोवृत्ति, अरु बेला पानी भारततिर सोहोरिँदा काकाकुल बनेर पानी माग्ने महाकाली वर्षायाममा भने बाढीको भँगालो बोकेर त्रस्त हुनुपर्ने नियति देखेर जब लेखक भक्कानिन्छन्, पाठकको आँसु पनि थामिँदैनन् । राष्ट्रवाद धुलोपिठो पारेर नेताहरूले असमान सन्धि-सम्झौता गरेको प्रतिफल देख्दा आफन्तको मृत्युमा मलामी हिँडेका शोकमग्न यात्री भएर हिँड्न विवश हुनुपरेको छ ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
राजनीति र साहित्यको साइनोबारे पनि लेखकले छोटोमा सटीक धारणा राखेका छन् । राजनीतिलाई साहित्यमा सरल प्रविधिमा प्रत्यारोपण गर्ने प्रचलन नेपाली साहित्यमा नभएको उनको औंल्याइ छ । त्यसैगरी स्रष्टाको अगाडि समीक्षक थकित र निकै पछाडि छुटेको म्याराथनको शिथिल खेलाडी लाग्छ ढकाललाई । जीवित लेखकहरूलाई उपेक्षा गरेर दिवंगत लेखकहरूलाई वैतरिणी तार्न झैं आरती उतार्ने समीक्षकको प्रवृत्तिप्रति उनको असन्तुष्टि छ । साहित्यिक र सामाजिक मूल्यका हिसाबले पाठकीय समाजलाई हल्लाइदिने पछिल्लो समयको उपन्यास 'प्रेतकल्प'को रचनागर्भ यस संग्रहको अर्को उपलब्धि हो । यसले कृति र कृतिकारलाई बुझ्न थप सघाउँछ ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
समग्रमा यस संग्रहले वैचारिक मन्थन गर्दै दिमागमा काउकुती उमार्ने सामर्थ्य बोकेको छ । दुई दशकअगाडिसम्मको घटना र सन्दर्भ भए पनि तिनमा चेतनाको सघनता र सामयिक मूल्य उच्च छ, यसैले पनि यी आलेख र सम्झौटोहरू अहिले पनि उत्तिकै महत्वपूर्ण बनेका छन् । </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: #9b00d3; font-family: Arial, Verdana; font-size: 14px; line-height: 20px;">कृति : शोकमग्न यात्री</span></div>
<span style="color: #9b00d3; font-family: Arial, Verdana; font-size: 14px; line-height: 20px;"></span><br />
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: #9b00d3; font-family: Arial, Verdana; font-size: 14px; line-height: 20px;">कृतिकार : नारायण ढकाल</span></div>
<span style="color: #9b00d3; font-family: Arial, Verdana; font-size: 14px; line-height: 20px;">
</span><span style="color: #9b00d3; font-family: Arial, Verdana; font-size: 14px; line-height: 20px;"></span>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: #9b00d3; font-family: Arial, Verdana; font-size: 14px; line-height: 20px;">प्रकाशक : फाइनप्रिन्ट</span></div>
<span style="color: #9b00d3; font-family: Arial, Verdana; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<div style="text-align: justify;">
मूल्य : २९९ रुपैयाँ</div>
</span></div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-82791108793914805342012-10-06T01:05:00.001-07:002012-10-09T06:45:27.735-07:00'लेखक होइन, परीक्षार्थी हुँ' - 'सेतो धरती'का लेखकसँग गफगाफ<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="color: #073763;"><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;"><b><span style="font-size: large;">आ</span></b>ख्यान
सिर्जनामा रमाइरहेका अमर न्यौपाने युवा पुस्ताका इर्ष्यालाग्दा लेखक हुन् ।</span><span class="apple-converted-space"><span style="font-family: Mangal, serif;"> </span></span></span><span style="font-family: Mangal, serif;"><span style="color: #073763;">'<span lang="NE">सेतो धरती</span>'<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">उपन्यासका लागि २०६८
सालको मदन पुरस्कार पाएपछि त झन् उनी साहित्यिक वृत्तमा हटकेक नै भएका छन् । दुई
वर्षअघि नेपालगञ्जको स्थलगत अध्ययनमा आधारित</span><span class="apple-converted-space"> </span>'<span lang="NE">पानीको घाम</span>'<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">आख्यानकृति ल्याएपछि निकै
प्रशंसित भएका उनले सोही कृतिमा पद्मश्री साहित्य सम्मान पाएका थिए । यसैगरी
न्यौपानेले</span><span class="apple-converted-space"> </span>'<span lang="NE">कलिलो
मन</span>'<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">बालकथा
संग्रहका लागि २०६७ सालको पारिजात बालसाहित्य पाण्डुलिपि पुरस्कार समेत थापेका थिए
। स्थलगत अध्ययनमा गएर कलम चलाउने सर्जक दरिएका उनले</span><span class="apple-converted-space"> </span>'<span lang="NE">सेतो धरती</span>'<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">लेख्न चितवनको देवघाट एक
महिना बसेर बालविधवा आमाहरुको कथाव्यथा खोतलेका थिए भने बहुपतिप्रथाका विषय रहेको
आगामी उपन्यासको लागि उनी तीन महिना हुम्ला बसेर फर्किएका छन् । अमरसँग उनको
साहित्यिक यात्रा</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">पुरस्कृत कृति र नेपाली साहित्यको पछिल्लो रुप</span>-<span lang="NE">रेखाबारे
केन्द्रित रहेर गरिएको गफगाफको अंश :</span></span><span style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span style="color: #073763;"><span lang="NE"><br /></span></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0_GH5vw5IuoG4_CMtmCVHdonBF-WwzaBGiht_K5j8EUii9k12qQZ_h-0drSjArN6gJje_XDiYuGX3-HQCk7RiEK7JgTZkGbPFj5TjMW_cfAKeOUml-UbD9kAxmn1vFPD_wGv6701WSLcX/s1600/Amar-Neupane-final.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="246" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0_GH5vw5IuoG4_CMtmCVHdonBF-WwzaBGiht_K5j8EUii9k12qQZ_h-0drSjArN6gJje_XDiYuGX3-HQCk7RiEK7JgTZkGbPFj5TjMW_cfAKeOUml-UbD9kAxmn1vFPD_wGv6701WSLcX/s400/Amar-Neupane-final.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">पुरस्कार
जितेपछि सर्जकहरुले नयाँ चुनौती महसुस भइरहेको छ भनेर सामान्यतया साझा खालको जवाफ
दिन्छन्</span></b><b><span style="font-family: Mangal, serif;">,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">तपाईंसँग
चाहिं के जवाफ छ</span><span class="apple-converted-space"> </span>?</span></b></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">युवा पुस्ता पुरस्कृत
भएको महसुस भएको छ । जिम्मेवारीबोध पनि भएको छ । मेरो प्रतिस्पर्धा अब मैंसँग हो
।</span><span class="apple-converted-space"> </span>'<span lang="NE">पानीको
घाम</span>'<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">र</span><span class="apple-converted-space"> </span>'<span lang="NE">सेतो धरती</span>'<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">भन्दा तल खस्किनु
हुँदैन भन्ने लागिरहेको छ । तिनै कृतिको हाराहारी र अझ त्यसभन्दा पनि राम्रा कृति
लेखेर नेपाली साहित्यलाई धनी बनाउनुपर्छ भन्ने लागेको छ ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">कृति
नै पिच्छे पुरस्कार पाइरहनुभएको छ नि</span></b><span class="apple-converted-space"><b><span style="font-family: Mangal, serif;"> </span></b></span><b><span style="font-family: Mangal, serif;">!</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">कृति पढेर पाठकले दिने
प्रतिक्रिया नै संसारको सबभन्दा ठूलो पुरस्कार हो । पाठकको मनको अदालतले गर्ने
निर्णयलाई महान् मान्छु म । तर त्यसका साथै संस्थागत रुपमा पनि पुरस्कृत हुँदा
अर्को खुड्किलो पार गरिँदो रै</span>'<span lang="NE">छ । त्यसले कुनै पनि सर्जक
पाठकमाझ पुरस्कृत भएको कुरालाई औपचारिकता दिन्छ । मिडियामार्फत सबैसामु सार्वजनिकीकरण गरेर सेलिब्रिटी पनि बनाउँदो रै</span>'<span lang="NE">छ । मलाई
चाहिं अब के</span>-<span lang="NE">कसरी लेखूँ भन्ने व्याकुलता बढाएको छ ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;"><br /></span></b></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">युवा
पुस्ता पुरस्कृत भएकोमा यसपटक धेरैले निकै सराहना गरेका छन् । तर लेख्दै गरेको
मान्छेले ठूलो पुरस्कार पाएपछि अब केका लागि लेख्नुपर्यो</span></b><b><span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"> भन्ने
मनस्थितिको विकास भएर त्यो र्सजक नै सिद्धिन सक्छ भन्छन् । त्यो मान्यतालाई चिर्न
सक्ने अवस्था छ</span><span class="apple-converted-space"> </span>?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">मैले ठूलो मान्ने पनि
पाठकको मनको अदालतले गर्ने निर्णय नै हो । त्यो निर्णय कहिले पनि तल पर्दैन । यस कारण यो मेरो अन्त्य होइन सुरुवात हो जस्तो लाग्छ । किनभने भर्खरै
मेरो दोस्रो कृति प्रकाशन भएको छ । एउटा फिल्ममा अभिनयका लागि हिरोइन बन्न १६</span>-<span lang="NE">१७ वर्षको उमेर भए पुग्छ</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">तर लेखक २५</span>-<span lang="NE">३० वर्ष नकाटी उसमा अध्ययन</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">अनुभव र अभ्यासका हिसाबले
परिपक्वता आउन सक्दैन । मेरो कृति नेपाली साहित्यको बजारमा प्रतिस्पर्धामा गएर
पुरस्कृत भयो । पुरस्कार छिटो वा ढिलो दिइयो भन्ने कुराको पनि अर्थ छैन ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span style="font-family: Mangal, serif;">'<span lang="NE">सेतो धरती</span>'<span lang="NE">मा त्यस्तो के छ</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">जसले यसलाई सबैको रुचिकर र मदन पुरस्कारको हकदार बनायो</span><span class="apple-converted-space"> </span>?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">पुरस्कृत गर्ने मदन
पुरस्कार गुठीलाई यो प्रश्न सोध्ने हो भने न्याय हुन्छ जस्तो लाग्छ । पुस्तकबारे
लेखकको हैसियतबाट भन्नुपर्दा फलको स्वाद चाखेपछि मात्रै थाहा हुन्छ । पाठकहरुले पनि
यो उपन्यास पढेर स्वाद आफैं थाहा पाउनुस् ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">तपाईं
त लेख्नकै लागि सबै व्यस्तता र अल्झाइबाट छुट्टी लिएर पूर्णकालिक लेखक बन्नुभएको
छ</span></b><b><span style="font-family: Mangal, serif;">,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">कस्तो
छ लेखनकर्म</span><span class="apple-converted-space"> </span>?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">त्यसरी सबै हाँगाबिँगाबाट
मुक्त हुनु पर्दो रै</span>'<span lang="NE">छ । खाने बाटोको लागि स्कुल र कलेजमा
पढाउने गर्थें । तर लेख्नका लागि बेलाबेला स्थलगत भ्रमणमा निस्कँदा कति बिदा
लिइराख्नु भनेर गत वर्ष नै काम छाडें । फेरि केही समयपछि पढाउनुपर्ला । यदि लेखेर नै
खान पुग्ने स्थिति आयो भने लेख्नु जस्तो सुन्दर कुरा के हुन्छ र</span><span class="apple-converted-space"> </span>!</span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><br /></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">नेपालमा
लेखेरै जीविका चलाउन सकिने अवस्था देखिन्छ त</span></b><span class="apple-converted-space"><b><span style="font-family: Mangal, serif;"> </span></b></span><b><span style="font-family: Mangal, serif;">?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">-<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">लेखेरै गुजारा गर्ने केही
अपवाद मात्रै होलान् । नेपाली भाषा</span>-<span lang="NE">साहित्यको बजार सानो छ ।
वितरण प्रणाली त्यति धेरै उत्साहजनक छैन । पढ्न चाहनेको हातमा पुस्तक पुर्या</span><span lang="NE">उन नसकिरहेको अवस्था छ । नेपाली साहित्य स्तरीय अनुवाद भएर
विश्वसाहित्यको प्रतिस्पर्धामा जानुपर्छ । केही पुस्तकहरु प्रतिस्पर्धा गर्न
लायक पनि छन् । तर त्यसरी प्रतिस्पर्धाको मौकै नपाई गतिला पुस्तकले पनि यहीँ
खुम्चिएर बस्नुपरेको छ । भाषाको सीमा तोडिएर विश्वमा गयो भने नेपाली साहित्यको
भविष्य उज्यालो छ ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">स्थलगत
रुपमा कुनै ठाउँमा गएर लेख्ने शैली अपनाउनुभएको छ</span></b><b><span style="font-family: Mangal, serif;">,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">तर हामीकहाँ धेरैजसो लेखक
कोठामा बसेर कल्पना र अड्कलबाजीमै संसारको कुरा हाँक्छन् भन्ने आरोप लाग्ने गरेको
छ । स्थलगत लेखनमा के फरक हुने रहेछ</span><span class="apple-converted-space"> </span>?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">कोठामा बसेर लेख्नेले पनि
जीवन भोगेर आएको हुनाले उसबाट समाज र मान्छेको यथार्थ कुरा आउन सक्दैन भन्ने होइन
। प्रत्यक्ष रुपमा कतै पुगेर लेख्नु र नपुगी लेख्नुमा अन्तर मात्रै हो । लेख्नकै
लागि भनेर कतै पुग्दा अलि सचेत र एकचित्त भइँदा लेख्न प्रेरित गर्छ ।</span><span class="apple-converted-space"> </span><i>'<span lang="NE">पानीको घाम</span>' </i><span lang="NE">लेख्नलाई नेपालगन्जमा
बस्दा मैले गरिब र दीनदुःखीकै कथा लेखें । धनी</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">ठूलाबडा र महलमा बस्ने
मान्छेको आवरण हुने भएकाले तिनको कथा लेख्न सकिँदैन । मानहानि होला कि भन्ने डरले
तिनलाई सोध्न र कोट्याउन पनि गाह्रो । शक्ति</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">सत्ता</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">सम्पत्ति र सभ्यता भएका
मान्छेसँग निकै डराएर कुरा गर्नुपर्छ । स्थलगत रुपमा गएर लेख्दा कति आनन्द हुन्छ
भने</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">पुस्तक
पढ्नुभन्दा त जीवन पढ्नु कता हो कता आनन्द</span><span class="apple-converted-space"> </span>!<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">यस क्रममा मैले विश्वको महान् कृति पढ्नुभन्दा एउटा निम्न वर्गको सामान्य
पात्रको जीवन पढ्नु निकै सुन्दर कुरा हो भन्ने सिकें ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">त्यो
सुन्दर र मार्मिक कुरालाई त्यत्तिकै प्रभावशाली रुपमा शब्दमा उतार्नु कत्तिको
गाह्रो हुन्छ</span></b><span class="apple-converted-space"><b><span style="font-family: Mangal, serif;"> </span></b></span><b><span style="font-family: Mangal, serif;">?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">मुख्य समस्या नै त्यही हो
। लेख्ने भए त्यही भोग्ने मान्छेले नै आफ्नो भोगाइबारे लेख्थ्यो होला । तर गाह्रो
काम भएकाले ऊ र त्यस वरिपरिका धेरै मान्छेले लेख्दैनन् । लेख्दा एउटा शैली र
अनुहार दिनुपर्यो</span><span lang="NE"> । भएका कुरालाई त्यस्तै असरदार गरी
लेख्नुपर्ने समस्या जब समाधान गरिन्छ</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">तब लेखक भइन्छ । लेखक हुन लेखाइमा आफ्नोपन चाहिन्छ । प्रेम</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">मृत्यु र सर्वहाराको
विषयमा सबैले लेखे पनि लेखकलाई बनाउने शैलीले हो । आफ्नोपन नदेखिँदा लेख्न सुरु
गरेको १० वर्ष बितिसक्दा पनि मैले २०६५ सालसम्म कृति निकाल्ने आँटै गरिनँ । पछि
बल्ल ६६ सालमा</span><i><span class="apple-converted-space"> </span>'<span lang="NE">पानीको घाम</span>'</i><span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">निकालें । मैले त परीक्षा दिएको हुँ</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">पाठकहरुले पास गराइदिए ।</span><span class="apple-converted-space"> </span><i>'<span lang="NE">सेतो धरती</span>'</i><span lang="NE">को दोस्रो परीक्षामा पनि पास भएँ । म लेखकभन्दा पनि परीक्षार्थी हुँ</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">परीक्षा दिइरहन्छु ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">लेख्नका
लागि स्थलगत अध्ययनमा जाँदा चुनौती र अप्ठेरो कत्तिको हुन्छ</span></b><span class="apple-converted-space"><b><span style="font-family: Mangal, serif;"> </span></b></span><b><span style="font-family: Mangal, serif;">?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">एकदमै अप्ठेरो हुन्छ ।
चित्रकलाको</span><span class="apple-converted-space"> </span>'<span lang="NE">प्रोसेस
अफ प्रडक्ट</span>'<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">जस्तो
हो लेखन पनि । प्रोसेस पनि कला हो भन्छन् पेन्टिङमा । त्यसैअनुसार पात्रको छेउ
पर्दादेखि नै लेखनको प्रक्रिया सुरु हुन्छ । पात्र बोल्न मान्दैन</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">फकाउनु</span></span><span style="font-family: Mangal, serif;">पर्यो</span><span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"> । घुलमिल हुन गाह्रो पर्छ</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">मनाउनुपर्यो</span><span lang="NE"> । एउटा साथीसँग कुरा खोल्न त गाह्रो
हुन्छ</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">अपरिचित
लेखकसँग कसरी खुलून्</span><span class="apple-converted-space"> </span>!<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">देवघाट गएर विधवा
आमाहरुसँग कुरा गर्दा उहाँहरुले</span><span class="apple-converted-space"> </span>'<span lang="NE">बाबू</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">बिर्सेका र खाटा बसिसकेको घाउ किन कोट्याउनुहुन्छ</span>'<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">भनेर प्रश्न गर्दा
भक्कानो छुट्यो । त्यस्तो बेला के भन्ने</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">के गर्ने</span><span class="apple-converted-space"> ?</span><span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">मैले पुस्तक लेखेर उहाँहरुले केही पाउने पनि होइन । मेरा पात्रहरुमध्ये
अधिकांश त निरक्षर छन्</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">आफैंबारे लेखेको पुस्तक पनि पढ्न सक्दैनन् । दुःख लाग्छ ।</span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">नेपाली
साहित्यका पाठक निकै सचेत हुँदै गएका छन्</span></b><b><span style="font-family: Mangal, serif;">,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">लेखकको हैसियतमा के लाग्छ</span><span class="apple-converted-space"> </span>?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">-<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">आजका पाठकदेखि निकै डर लाग्छ । डराई डराई पुस्तक निकालेको हुँ । धेरै
अध्ययनशील छन् उनीहरु । साथीहरु बस्दा अनेक विदेशी पुस्तक पढेको बताउँछन्</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">आफू चाहिं कुनामा चुपो
लागेर बस्नुपर्छ । आज पाठकका साथै प्रकाशक पनि अगाडि छन्</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">लेखक भने पछाडि छुटेका
छन् । गहकिलो कृति दिन ऊ जिम्मेवार भएर अग्रसर बन्नुपर्छ । नयाँ प्रकाशन संस्थाहरु
आएका छन् । विदेशमा झैं आकर्षक ढाँचा र साजसज्जामा पुस्तक निस्कन थालेका छन्</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">तर विषय र शैलीमा नयाँपन
दिन नसके ती पुस्तकहरु झिल्के कपडाका बेहुली मात्र हुन्छन् ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">अरुहरुको
पढ्दा पछिल्लो समयमा मन परेका कृति कुन</span></b><b><span style="font-family: Mangal, serif;">-<span lang="NE">कुन हुन्</span><span class="apple-converted-space"> </span>?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">नेपालीमा एकदम मनछुने
पुस्तक पढ्नै पाएको छुइनँ</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">जुन कृति र रचना पढ्दा यो त मैले लेख्न पाएको भए हुन्थ्यो भन्ने लागोस् ।
सबै सामान्य नै लागेका छन् । यसो भनेर हाम्रो साहित्य र साहित्यिकलाई कम आँकेको होइन । यो मेरो पाठकीय टिप्पणी हो । बरु अहिलेका युवा पुस्ताका कविता निकै मन पर्छ । पढेर दंग पर्छु । कविता निकै शक्तिशाली विधा हो</span> <span lang="NE">।</span> <span lang="NE">मेरो आख्यानमा पनि कविताको गन्ध आउँछ रे</span> <span lang="NE">।</span><span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">मलाई कतिपय</span> <span lang="NE">साथीहरुले सबै कविता आख्यानमा मिसाइस् पनि भन्छन् ।</span></span><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br /></span></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<b><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">अबको
साहित्यिक योजना के छन्</span></b><span class="apple-converted-space"><b><span style="font-family: Mangal, serif;"> </span></b></span><b><span style="font-family: Mangal, serif;">?</span></b><span style="font-family: Mangal, serif; font-size: 13.5pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;">- <span lang="NE">पुस्तक बुन्ने क्रममै गत
वर्ष तीन महिना हुम्ला बसें । अहिले मेरो शैली स्थलगत लेखनको बनेको छ ।
आफूले खोजेको सेटिङमा गएर पात्र खोजेर त्यसमा आफूले चाहेका केही पात्रसँगै आफूलाई
मिसाएर लेख्ने यो शैली विदेशतिर नयाँ नभए पनि हाम्रो देशमा नयाँ हो ।</span><span class="apple-converted-space"> </span><i>'<span lang="NE">पानीको घाम</span>'</i><span lang="NE">देखि त्यही शैलीअनुसार लेख्दै छु । हुम्ला पुगेर ल्याएका सबै सामग्री तयार
छन्</span>,<span class="apple-converted-space"> </span><span lang="NE">अब
त्यसलाई सँगालेर लेख्ने काम बाँकी छ । त्यो कृति लेखियो भने मेरो जीवनकै
महत्वपूर्ण हुनेछ । केही समयपछि सुरु गर्नेछु ।</span></span></div>
</div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-47172166551678663942012-09-28T23:40:00.000-07:002012-10-07T20:42:36.709-07:00सम्बोधनको लैङ्गिक पाटो<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: right;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
रश्मि शीला<br />
<br />
अघिल्लो पुस्ता र पछिल्लो पुस्ताका महिलाको जीवनशैली र भूमिकामा आएको परिवर्तन नेपाली समाजमा भइरहेको परिवर्तन मापन गर्ने एउटा आधार हुन सक्छ । शहरी परिवेशको कुरा गर्ने हो भने अहिले धेरै महिला दिदी बहिनीहरुले पुरुषको अगाडि घुम्टो ओढ्नु पर्दैन । घरभित्र र घरबाहिर दुबैतिर काम भ्याउने चुनौती कायम भएपनि अहिले उनीहरु घरको काममा मात्र सीमित छैनन् । उनीहरुको परम्परागत भूमिका क्रमशः फेरिँदैछ । कलेज पढ्ने केटाकेटीहरुलाई हेर्दा पनि थाहा पाउन सकिन्छ, नयाँ पुस्ता थुप्रै कुरामा स्वतन्त्र र उदार छ । एउटा उदाहरण, थुप्रै केटाकेटीहरु अहिले एकअर्कालाई समान रुपमा ‘तँ’ भनेर सम्बोधन गर्छन् । केही समय अगाडिका पुस्ताका धेरैका लागि यो अकल्पनीय कुरा थियो । नेपाली समाजमा केटा र केटीबीचको सम्बन्ध अनौपचारिक बन्दै गएको उदाहरण हो ‘तँ’ सम्बोधन ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
म त्रिभुवन विश्वविद्यालयमा पढ्दा मेरा पनि केही मिल्ने केटा र केटी (जोडी) साथीहरु थिए जो एकअर्कालाई तँ भनी सम्बोधन गर्दथे । अध्ययनलगायत सामाजिक सरोकारका विषयमा समेत चासो राख्ने तीमध्ये केही साथीहरु मलाई समाज परिवर्तनका संवाहक जस्ता पनि लाग्दथे । केही समयपछि तीमध्ये केही जोडीको विवाह पनि भयो । उनीहरुसँग पछि भेट हुँदा थाहा पाएँ, केटाले केटीलाई तँ नै भने पनि केटीले केटालाई गर्ने सम्बोधन फेरिएछ । कसैले तपाईं त कसैले हजूर नै भन्न थालेछन् । पहिला तँ भनिरहेको मान्छेलाई पछि तपाईं वा हजूर भन्नुलाई उनीहरु स्वयंले सामान्य रुपमा लिएको देख्दा मलाई अचम्म लाग्यो ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
यसबारे घोत्लिँदै जाँदा ‘तँ’, ‘तिमी’, ‘तपाईं’ वा ‘हजूर’ सम्बोधनको चुरो बुझ्न त लैङ्गिक र वर्गीय पाटोबाट हेर्नै पर्ने रहेछ । धेरै श्रीमान्हरुले ‘तँ’ वा ‘तिमी’ भनेपनि श्रीमतीले ‘तपाईं’ वा ‘हजूर’ भनेको हामी धेरैले सुनिरहेकै छौँ । सामान्यतः विवाह गर्दा महिलाभन्दा पुरुष ठूलो उमेरको हुने भएकोले यस्तो असमानतालाई स्वाभाविक रुपमा लिइएको पाइन्छ । तर श्रीमतीको उमेर श्रीमान्कोभन्दा बढी नै भएपनि श्रीमान्ले श्रीमतीलाई तपाईं वा हजूर किन भन्दैनन् त ? सम्बोधनार्थी शब्द नै समानताको आधार मान्न नसकिएला तर यो विभेदको स्रोत चाहिँ अवश्य हो । पुरुष श्रेष्ठ र महिला कनिष्ठ हुने परम्पराले सम्बोधनमा पनि निरन्तरता पाएको प्रष्ट छ । अन्य अवस्थामा जस्तै यसमा पनि ठूलो सम्झौता केटीले नै गर्छन् । केटालाई विवाहअघि गर्दै आएको सम्बोधन ‘तँ’ वा ‘तिमी’ विवाहपछि ‘तपाईं’ वा ‘हजूर’मा फेर्नु पर्छ भनेर मनोवैज्ञानिक रुपमा केटीहरु सायद धेरै अघि देखि तयार हुन्छन् (सायद पारिन्छन्) ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
महिलाका लागि अहिलेको समाज तुलनात्मक रुपमा उदार छ भन्ने कुरामा दुईमत नहोला । तर कस्तो समानता, विवाह पूर्वको मात्र कि पछिको पनि ? महिलाले अभ्यास गर्ने स्वतन्त्रका सीमाहरु थोरै फराकिलो मात्र भएको छ, तोडिएको छैन । विवाहपूर्वको समानता विवाहपश्चात् स्वतः संकुचित हुन्छ । अहिले आधुनिक भनिएको समाजमा समेत महिलाको भूमिका पुरुषको सहयात्री भन्दा सहायक वा सेवककै रुपमा सीमित छ । हाम्रो समाजमा अझै कन्यादान गर्ने चलन छ जहाँ विवाहित चेलीले पुरुषको खुट्टा ढोगी ‘अब म तपाईंको शरणमा परेँ, मेरो रक्षा गर है’ भन्ने भाव जाहेर गर्नु पर्छ । यसरी महिलाको वैवाहिक जीवनको शुरुवात नै समानताबाट नभइ असमानताबाट हुन्छ । पुरुषले संरक्षकको दर्जा पाउँछ भने महिलाले सधैं पुरुषले कोरिदिएको घेरोमा बस्नुपर्ने हुन्छ । मलाई लाग्छ यो लैङ्गिक अध्ययन गर्नेहरुका लागि पनि महत्वपूर्ण विषय हो । सायद यसबाट विवाह अघि र पछि महिला–पुरुष दुबैको भूमिका र दृष्टिकोणमा आउने परिवर्तनको झल्को दिन्छ ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
भनिन्छ, नेपाली युवाहरुमाझ आधुनिकता र परम्परागत दुबै भूमिका निर्वाह गर्नु पर्ने ठूलो चुनौती छ । विवाहपूर्वका ‘आधुनिक’ महिलाहरु विवाहपछि भने परम्परागत भूमिकामा मात्र सीमित भएका थुप्रै उदाहरण हामी देख्न सक्छौँ । त्यसैले समान जस्तो देखिए पनि थुप्रै अवस्थामा स्वतन्त्रता ‘सर्फेसियल’ छ । उनीहरु अभैm पितृसत्तात्मक समाजको जन्जालबाट उम्कने वातावरण बनिसकेको छैन । केही अपवाद बाहेक, न उनीहरुको घरेलु कामको बोझ घटेको छ न त सामाजिक–राजनीतिक निर्णयमा पहुँच बढेको छ । सायद यही कारण शिक्षित, आधुनिक र आफूलाई चेतनशील ठान्ने महिलाहरुले पनि कुनै समय आपैmले तँ वा तिमी भनेको जीवनसाथी(पूर्व साथी)लाई तपाईं वा हजूर भन्दा पनि असहज र हीनताबोध महसुस नगरेका होलान् । लैङ्गिक अध्ययनको पाटोबाट हेर्दा यो निकै संवेदनशील र महत्वपूर्ण विषय हो कि ! आखिर विवाहपूर्व तँ वा तिमी भन्दै आएको मान्छे कसरी त्यही व्यक्तिलाई तपाईं अथवा हजूर भन्न बाध्य हुन्छ वा सहर्ष राजी हुन्छ भन्ने कुरा खोतल्न सक्नुपर्छ । यसले विवाह अघि र पछि महिला–पुरुष दुबैको हैसियत, भूमिका र दृष्टिकोणमा आउने परिवर्तनबारे थप कुरा बुझ्न पक्कै सघाउँछ ।</div>
</div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-911648261270657082012-09-26T08:58:00.003-07:002012-09-26T08:58:53.408-07:00सञ्चारमाध्यममा गीत छनोटको अस्वस्थ प्रतिस्पर्धा<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
- प्रभाकर गौतम<br />
<br />
एफएमररेडियो धेरैका लागि गीत–संगीत सुन्ने प्रमुख साधन हो । आधुनिक संगीतको विकास र विस्तारमा रेडियो नेपालले र पप तथा अत्याधुनिक संगीतको विकासमा एफएमले खेलेको भूमिका सराहनीय छ । नेपालमा हाल तीन सय पचासको हाराहारीमा एफएम खुलेकामा काठमाडौं उपत्यकामा मात्र यसको संख्या तीन दर्जन पुगिसक्यो । सबैजसो एफएममा नेपाली गीत–संगीतले ठूलो हिस्सा ओगटेको छ । यसले ठूलो समूहलाई मनोरञ्जन प्रदान गर्दै नेपाली कला तथा संगीत क्षेत्रकै प्रवद्र्धनमा पनि सघाएको छ । रेडियोमा गीत आफैं बज्दैन, बजाउने मान्छे चाहिन्छ । आधुनिक, पप, लोक, शास्त्रीय आदि सबै विधाका सिर्जनालाई श्रोतासम्म पुर्याउने काममा रेडियो कार्यक्रम प्रस्तोताको निर्णायक भूमिका हुन्छ । कुन कार्यक्रममा कुन गीत बजाउने भन्ने छनोट प्रायस् प्रस्तोताले नै गर्छन् । उनीहरूले एकातर्फ कलाकारका सिर्जनालाई श्रोतामाझ पुर्याउँछन् र अर्कोतर्फ तिनको प्रचारप्रसार पनि गरिरहेका हुन्छन् । तर, गीत छनोट गर्ने सबै प्रस्तोता ‘सांगीतिक चेत’ भएका हुन्छन् भन्ने छैन ।<br />
<br />
<br />
कुनै पनि गीतको चर्चाका पछाडि एफएमररेडियो र कार्यक्रम सञ्चालकको प्रत्यक्ष–परोक्ष हात रहेको हुन्छ । एफएफमा छिट्टै लोकप्रिय हुने गीतले नै बढी स्थान पाउँछ र धेरै गीत एफएममा प्रसारण हुँदैनन् । म्युजिक भिडियो नबनेका गीतहरू प्रसारण हुने सम्भावना झिनो छ । यसले सम्बन्धित कलाकारको बजार विस्तारमा सहयोग त गर्ला तर एउटै गीत दोहोरिइरहने र धेरै गीतले ठाउँ नपाउने अवस्था छ । गीत छनोट र प्रसारणमा देखिएको यो समस्या र जटिलताका कारण थुप्रै राम्रा सिर्जना र तिनका कलाकार ओझेलमा परेका छन् । प्रसारणको अवसर पाएका गीतहरूबाट पनि सबै कलाकारले फाइदा उठाउन सक्ने वातावरण छैन । हामीले सुन्ने गीतहरूमा गायक, संगीतकार, गीतकारलगायत वाद्यवादन संयोजकहरूको सामूहिक भूमिका हुन्छ ।<br />
<br />
सबै पक्षको विशेष योगदानविना राम्रो र स्तरीय गीत सिर्जना हुनै सक्दैन । विडम्बना, गायकबाहेक अन्य कलाकार प्रायस् ओझेलमा पर्छन् । कुनै गायक एउटै गीतबाट पनि रातारात लोकप्रिय हुन सक्छ तर संगीतकार र गीतकारलाई आफ्नो पहिचान बनाउन लामो समय लाग्छ । अझ संगीत संयोजक तथा अन्य वाद्यवादक त विरलै चिनिन्छन् । त्यसैले सार्वजनिक पहिचान बनाउन गायकको तुलनामा संगीतकार, गीतकार तथा अन्य कलाकारलाई मिडियाको विशेष साथ चाहिन्छ । तर हालसम्म एफएफमा गीत प्रसारण हुँदा ‘फलानो गायकको गीत’ भनेर गीतकार र संगीतकारको नामै नभन्ने प्रवृत्ति हाबी छ । ‘मेरा अधिकांश गीत बज्दा गीतकारका रूपमा मेरो नाम उल्लेख नहुने भएकाले साथीहरूले मेरो गीत सुनेका छन् तर त्यसको गीतकार म हुँ भन्ने धेरैलाई थाहा छैन’ रमण घिमिरेको भोगाइ हो यो । यहाँनेर, एउटा गीत तयार पार्दा धेरै जनाको मिहिनेत र सीप परेको हुन्छ भन्ने आधारभूत कुरालाई बेवास्ता गरेको पाइन्छ ।<br />
<br />
कतिपय कार्यक्रम सञ्चालकहरू स्वयं गीत लेख्छन् र पनि आफूले सञ्चालन गर्ने कार्यक्रममा गीतकारको नाम उल्लेख गर्दैनन् । यसमा एफएम सञ्चालकहरूको नीति र प्रस्तोताहरूको हेलचेक्रयाइँ दुवै समस्या बनेको छ । एफएममा, कुनै गीतमा संलग्न सम्पूर्ण कलाकारको नाम भन्न पक्कै सम्भव नहोला । यद्यपि प्रत्येक गीत बज्नु अघि वा बजिसकेपछि कम्तिमा गायक, संगीतकार र गीतकारको नाम उच्चारण गर्ने हो भने थुप्रै स्रष्टाप्रति न्याय हुने थियो । पाइरेसी र कपी गर्न मिल्ने प्रविधिको विकासले पनि स्रष्टाहरू थप मारमा परेका छन् । अहिलेको संगीत बजारमा गीत बिक्रीमा मन्दी छाएको छ । केही समयअघिसम्म राहत पुर्याएको कल रिङ ब्याक टोन ९सिआरबिटी० को बजारसमेत घटेर अहिले कलाकारको आयस्रोत स्टेज कार्यक्रममा सीमित भएको छ ।<br />
शास्त्रीय संगीतमा लागेका केही व्यक्ति तथा समूहको माग भए पनि स्टेज कार्यक्रममा गीतकारले स्थान पाउने कुरा भएन । यसबाट फाइदा उठाउने भनेको गायकले मात्रै हो । गायकले स्टेजमा गाउने गीतहरूबाट गीतकार र संगीतकारलाई प्रत्यक्ष लाभ हुँदैन । संगीत बजार उँभो लागे पनि, उँधो लागे पनि गीतकारका लागि आर्थिक रूपमा अवसर थोरै छ । अहिले चलेको ‘प्याकेज डिलिङ’ले चलेका संगीतकारलाई दाम कमाउने ढोकासमेत खुलेको छ । तर, संगीतकारले पनि गायकले भैँm एउटै गीतबाट पटकपटक आम्दानी गर्न सक्दैनन् । त्यसो त, गायककै हकमा पनि चर्चा कमाउन सफल केही सीमित गायकले मात्र हो अर्थ आर्जन गर्ने । पछिल्लो समयमा गीतकार तथा संगीतकारले पनि लगानी गरेर एकल एल्बम निकाल्ने क्रम बढेको छ ।<br />
<br />
धेरै गीतकारमा आर्थिक मुनाफाको अपेक्षाभन्दा परिचय र आत्मसन्तुष्टि प्राथमिकतामा पर्छ । तर अहिलेको संगीत प्रसारणको अभ्यासले हेर्दा यही मौकाबाट सर्जकहरू वञ्चित भइरहेका छन् । सीमित एफएमले उपलब्ध गराउने सलामी ९रोयल्टी० ले निकट भविष्यमै स्रष्टाहरूलाई आर्थिक टेवा पुर्याउने अपेक्षा राख्ने ठाउँ छैन । उदाहरणका लागि अहिले कान्तिपुर एफएमले प्रत्येक गीतबापत १० रुपियाँँ ९गायक, संगीतकार र गीतकारलाई करिब तीन रुपियाँँ ३३ पैसा० सलामी दिने गरेको छ । गीत बजाउँदा नाम छुटाइए पनि क्युसिटमै भए पनि कान्तिपुर एफएममा कुन स्रष्टाको गीत कति पटक बज्यो भन्ने रेकर्ड मेन्टेन गर्नुपर्ने बाध्यता छ । सहजताका लागि दामासाहीमै सही, यो अभ्यासले एउटा सांगीतिक उत्पादनमा सबै सर्जकको समान योगदान देख्ने प्रवृत्ति बसाउने काम गरेको छ । तर, प्रविधिको सहज उपलब्धताका कारण धेरै एफएममा क्यासेट तथा सिडी किनेरभन्दा पनि इन्टरनेट तथा पेनड्राइभबाट गीत संकलन गरेर प्रसारण गर्ने अभ्यास व्यापक छ । आखिर सबैलाई थाहा छ, संगीत नभएको भए धेरै एफएमको जीवनलीला समाप्त भइसक्थ्यो । संगीत बजाएकै भरमा समय व्यवस्थापन गर्न पनि मिल्ने, अन्य कार्यक्रम थोरै भए पनि हुने र एफएमहरूको अस्तित्व पनि रहिरहने भएपछि सांगीतिक सर्जकहरूमाथि यति धेरै उपेक्षा किन र ?<br />
<div>
<br /></div>
</div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-7550150356439584322012-09-08T00:17:00.001-07:002012-10-10T04:21:29.071-07:00संस्मरणमा फिल्म हेराइ <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
प्रभाकर गौतम<br />
<br />
<br />
<br />
फिल्म हेराइका मेरा थुप्रै सम्झनाहरु छन् जुन आजको आँखाबाट हेर्दा रोचक लागिरहेछ । यस संस्मरणमा मैले अपरिक्व उमेरमा व्यावसायिक फिल्म हेर्दाका अनुभवको मात्र चर्चा गरेको छु ।<br />
<br />
मेरो जीवनमा चलचित्रका दृश्यहरुलाई जसरी देखाइन्छ उसरी नै ग्रहण गर्ने र सबै कुरा सत्य भएको भान हुने समय पनि थियो भनेर आज पत्याउन गाह्रो लागिरहेछ । तर यो सत्य हो । सायद मेरो जस्तो सोचाइ र अपरिपक्व बुझाइबाट सबै गुज्रन्छन् होला । म पनि गुज्रिएँ, र नै धेरै पटक कलाकारसँगै रोइयो÷हाँसियो ।<br />
फिल्मप्रति विचित्रको आकर्षण हुन्छ धेरै मान्छेमा । ममा पनि थियो र अद्यापि छ । पहिलो चोटि कैले र कुन फिल्म हेरेँ सम्झन सकिरहेको छुइनँ । नेपालमा टेलिभिजन आगमन हुनुभन्दा केही वर्ष अघि जन्मेकोले अनुमान चाहिँ गर्न सक्छु, मैले पहिलो पटक कुनै हिन्दी फिल्म नै हेरेँ र त्यो पनि सिनेमा हलमा गएर । स्याटेलाइट/डिस टिभीको आगमनपूर्व फिल्म हेर्नका लागि कि सिनेमा हल नै पुग्नु पथ्र्यो कि त भाडामा डेक ल्याएर हेर्नुपथ्र्यो ।<br />
<br />
मेरो जन्मथलो विराटनगरमा हिमालय टाकिज, जलजला हल र अरुण सिनेमा नामका तीनओटा सिनेमा घरहरु थिए । सबै सिनेमा घरमा हिन्दी फिल्म बढी चल्थे । त्यसबेलाको फिल्मको प्रचार–प्रसार शैलीले मलाई निकै तान्थ्यो । फिल्म परिवर्तन हुनासाथ कुनै रिक्शा वा गाडीमा फिल्मको पोष्टर टाँसेर दुई÷चार जनाको समूह माइकिङ गर्दै हिड्थ्यो । नयाँ फिल्म लाग्दा होस् वा कुनै फिल्मले एक हप्ता पूरा गर्दा ‘भव्य सफलताका साथ चलिरहेछ ...’ भन्दै उही शैलीमा विज्ञापन गरिन्थ्यो । हाम्रो घर (डेरा) सडक किनारमै भएकोले म हम्मेसी यो अवसर छुटाउँदिन थिएँ । तर त्यसबेला फिल्मको पोष्टर हेर्नु जति सजिलो कहाँ थियो र फिल्म हेर्न ? त्यो आप्नो बसको कुरा थिएन ।<br />
<br />
तैपनि फिल्म हेर्ने अवसर कसोकसो जुरिहाल्थ्यो । दिदीहरु फिल्म हेर्न जाँदा अक्सर मलाई साथी लैजानु हुन्थ्यो । फिल्म हेर्न पाउनु नै ठूलो कुरा भएपनि मलाई मारधाडवाला फिल्म मात्र जच्थ्यो । कुनै फिल्ममा फाइट आएन भने निकै बोर लाग्थ्यो । यस्तै एउटा फिल्म थियो ‘आखिर क्यो ?’। राजेश खन्ना र स्मिता पाटेलले अभिनय गरेको त्यो फिल्म हेर्दा म हलमै निदाएको थिएँ । कारण प्रष्ट छ, त्यसमा कुनै फाइट थिएन । फाइट गन्ने पनि मेरो गजबको काइदा थियो । ‘औलाद’ भन्ने फिल्ममा दुई पटक रेल दुर्घटनाको दृश्य र एक पटक झापड हानेको दृश्य आउँदा मैले त्यसैलाई तीनओटा फाइट सम्झेको थिएँ । सम्झिल्याउँदा आज पनि हाँस्छु म । <br />
<br />
फिल्म हेराइका तीता मीठा अनगिन्ती सम्झनाहरु मन प्लस मस्तिष्कमा टाँसिएर बसेका छन् । चाहे त्यो फिल्म हेर्न सिनेमा घर पछाडिको चोर बाटोबाट छिर्दा दलदलमा फसेको होस् चाहे बोर्डरपारीको भिडियो हल पुग्न टन्टलापुर घाममा घण्टौँ हिडेको । अतीतको सकसलाई वर्तमानले भोग्नु नपरेर होला ती दिनहरुको सम्झनाले पीडा दिँदैन बरु रोमाञ्चित पार्छ ।<br />
<br />
फिल्म हेर्ने गजबका दिन चाहिँ किशोरावस्थामा प्रवेश गरेपछि आयो । यसपछि त घरका मान्छेहरुको अनुमति बिना पनि स्कूल वा टोलछिमेकका साथीहरुसँग फिल्म हेर्ने मौका जुराउने जुक्तिहरु आपैm निस्कन थाले । कहिले घरकै सदस्यको खल्ती छामछुम गरेर त कहिले साथीभाइको कृपाले, फिल्म हेर्ने अवसर जुराउन गाह्रो हुन्थेन । घरका सदस्यहरुको गाली र चुटाइ खाए पनि फिल्म हेर्ने तिर्सना घटेन, बढिरह्यो । समय जति–जति बित्यो फिल्म हेर्ने विकल्पहरु थपिँदै गए ।<br />
<br />
त्यो बेला मिथुन र धर्मेन्द्रका एक्सन प्रधान फिल्महरु हामी छुटाउँदैन थियौँ । पछि, चउरमा तिनै फिल्मका एक्शन टिप्सहरुको प्रेरणाले मिथुन वा धर्मेन्द्र बनेर खुब फाइट पनि खेल्थ्यौँ । कुनै अग्लो ठाउँबाट परालमा हाम फालेर होस् चाहे घरको बार्दलीबाट भुइमा फाल हानेर, रील लाइफका हिरोहरु भैm रियल लाइफमा पनि ‘हिरो’ बन्ने प्रयास हाम्रो दैनिकीको एउटा पाटो थियो ।<br />
<br />
पछि, फिल्मकोे तिर्सना मार्न भारतीय दूरदर्शन च्यानलले निकै सघायो । छिमेकीकै घरमा भएपनि टोलभरका केही फिल्मपे्रमीहरु नियमित रुपमा शुक्रबार र शनिबार राति अबेर आउने फिल्म हेर्न सकेसम्म छुटाउँदैन थिए । म पनि यसमा समावेश हुन्थेँ । यही मेसोमा मैले थुप्रै पुराना र क्लासिक हिन्दी फिल्म हेरिभ्याएँ ।<br />
<br />
फिल्म हेराइको अर्को चरण विशेष छ । २०५० तिर हाम्रो चोकमा नयाँ सिनेमा हल बनेपछि फिल्म हेर्ने नयाँ र सहज अवसर सिर्जना भयो । टोलछिमेकका दाईहरु काम गर्ने त्यो हल ‘आप्mनै’ जस्तो भयो । यो ‘लोकल’ हुनुको फाइदा थियो । करिब तीन चार वर्ष त्यस हलमा लागेका फिल्महरु विशेष परिस्थितिमा बाहेक कहिल्यै छुटेनन् । हेरिसकेका फिल्मको मन परेका दृश्यहरु मात्र हेर्न पाउने समेतको पहुँच भयो । यसपछि त मन नपरेका फिल्महरु समेत धेरै पटक दोहो¥याएर हेर्न थालियो । घरमा भन्दा बढी हलमा बास हुने दिन पनि आए ।<br />
यसले व्यवसायिक हिन्दी फिल्मका लगभग सबैजसो फर्मूला त थाहा भयो तर हाम्रो चोकको त्यो नयाँ सिनेमा घरले मेरो पढाइ चाहिँ धुलिसात बनायो । म जेहन्दार विद्यार्थीबाट तीव्रगतिमा कमजोर र लफुवा विद्यार्थीमा परिणत भएँ ।<br />
<br />
एउटा लामो कालक्रमपछि आज मेरो लागि फिल्म, हिजो जस्तो मनोरञ्जनको साधन मात्र रहेन । यो जीवन र जगत बुभ्mन सघाउने दृश्य साहित्य भएको छ । अझ, व्यक्ति वा समाजका विविध पाटोको बारेमा बुझन सघाउने माध्यम पनि बनेको छ । सांस्कृतिक तथा सामाजिक रुपान्तरणमा फिल्मको उपयोगिताबारे धेरैले बोलिसकेका/लेखिसकेका छन् । तथापि, गम्भीर फिल्म हेर्दाका अनुभव तथा अनुभूतिबारे अर्को सन्दर्भमा लेख्ने अपेक्षाका साथ यो प्रसङ्ग यत्ति नै ।<br />
<div>
<br /></div>
</div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-54183981395854894812012-08-24T20:40:00.000-07:002012-08-24T08:11:02.351-07:00मिडिया बुझाउने प्रयास<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://martinchautari.org.np/images/stories/thumbs/aHR0cDovL21hcnRpbmNoYXV0YXJpLm9yZy5ucC9pbWFnZXMvc3Rvcmllcy8zN19tZWRpYV9zYW1iYWQucG5n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" src="http://martinchautari.org.np/images/stories/thumbs/aHR0cDovL21hcnRpbmNoYXV0YXJpLm9yZy5ucC9pbWFnZXMvc3Rvcmllcy8zN19tZWRpYV9zYW1iYWQucG5n.jpg" /></a>
<br />
<br />
–महेश्वर आचार्य<br />
<br />
विभिन्न क्षेत्र र समुदायका व्यक्तिहरूको अन्तर्वार्ता मिडियामा आइरहेकै हुन्छन् । अरूको अन्तर्वार्ता प्रचारप्रसार गर्ने सम्पादकहरूका अन्तर्वार्ता भने त्यति धेरै पढ्न÷सुन्न पाइन्न । यदाकदा विश्लेषकका रूपमा सम्पादकका धारणा प्रस्तुत भइरहे पनि उनीहरूका अन्तर्वार्ता नियमित रूपमा आउने चौतारी छैनन् । तर, मार्टिन चौतारीको कृति मिडिया संवादमा शेखर पराजुलीले मिडिया हाँक्ने सम्पादकहरूसँगै अन्तर्वार्ता लिएर उनीहरूका धारणालाई पाठकसमक्ष ल्याएका छन् ।<br />
<br />
आठ–दस वर्ष पत्रकारिता गरेर सम्पादक भएकाहरूले पढेको र परेको दुवै अर्थमा अनुभव बटुलेका हुन्छन् । उनीहरूले राष्ट्रिय, अन्तर्राष्ट्रिय, क्षेत्रीय, स्थानीय तहमा भएका घटनालाई नजिकबाट नियालेका र घटनापछाडिका विकासक्रम पनि बुझेका हुन्छन् । त्यस्ता व्यक्तित्वहरूको अन्तर्वार्ता समाज बुभ्mने गतिलो आधार हुन् । जुन विचारधाराबाट निर्देशित भएर मिडिया चलाइएको हुन्छ मिडियाका सामग्री पनि सोहीअनुरूपका हुन्छन् । तसर्थ, सम्पादकका धारणा बुभ्mनु भनेको मिडियाका उद्देश्यबारे स्पष्ट हुनु पनि हो ।<br />
<br />
मिडिया संवादले छापा माध्यमका सम्पादकहरू युवराज घिमिरे, नारायण वाग्ले, कनकमणि दीक्षित, बबिता बस्नेत, ओम शर्मा, फोटो सम्पादक विकार रौनियार लगायत प्रसारण माध्यमका रघु मैनाली, गोपाल गुरागाईं, आरती चटौतसँग संवाद गरेको छ ।<br />
<br />
नेपाली प्रेस स्वतन्त्र छ ?<br />
<br />
पे्रस स्वतन्त्रताको सवालमा अरू सम्पादक भन्दा बढी आशावादी ओम शर्मा छन् । पे्रस स्वतन्त्रताको सवालमा उनको भनाइ छ, ‘अहिले नेपालमा पे्रस स्वतन्त्रताको अवस्था सन्तोषजनक छ । कम्तीमा राज्यसत्ताको उत्पीडनमा अहिलेको पे्रस छैन ।’ शर्माले, ‘आपराधिक समूहहरू जो तराईमा बढी सक्रिय छन् उनीहरूबाट नेपाली पे्रस खतरामा’ रहेको अनुभव गरेका रहेछन् । तर, युवराज घिमिरे, नारायण वाग्ले र कनक दीक्षितहरूले भने नेपाली पे्रसले पूर्ण स्वतन्त्रता नपाएको अभिव्यक्ति दिएका छन् । घिमिरेले, दलहरू ‘खासगरी माओवादी र जनतान्त्रिक तराई मुक्ति मोर्चा (गोइत) असाध्यै असहिष्णु’ भएको उल्लेख गर्दै ‘पीत पत्रकारिता, ब्याकमेल जर्नालिज्म र जवाफदेहिताको अभाव’लाई पत्रकारिता क्षेत्रकोे आन्तरिक खतरा मानेका छन् । वाग्लेले, ‘केही समयअघि नेकपा (माओवादी) मातहतका समूहबाट समस्या थियो भने अहिले स्वार्थ–समूहबाट खतरा’ भएको बताएका छन् । वाग्लेले भनेजस्तो स्वार्थ–समूहबाट त पे्रसलाई सधैं खतरा हुन्छ । तर कहिलेकाहीं त राज्य नै स्वार्थ समूह भइदिन्छ ।<br />
<br />
प्रेसलाई सुरुदेखि नै राज्यले नियन्त्रणमा राख्नुपर्ने ठानेको थियो । २००७ सालपछिका अन्तरिम सरकारले पनि नियन्त्रणमा राख्नुपर्ने ठानेका थिए । २००९ सालमा मातृकाप्रसादको मन्त्रिमण्डल पतनपछि गठन भएको परामर्शदातृ सरकारले व्यवस्था गरेको तीन कानुनमध्ये प्रमुख छापाखाना र प्रकाशन सम्बन्धी ऐन थियो । ‘सरकार विरोधी भावना फैल्याउने खालका पत्रपत्रिका लेख आदिमा पूर्ण प्रतिबन्ध लगाई दण्डसमेत भर्ने अधिकार स्थानीय कर्मचारीलाई दिइएको’ थियो । त्यस बेलादेखिको सरकारी नीतिले पञ्चायतकालमा निरन्तरता पाउनु स्वाभाविक हो । तर, २०४७ को संविधानले प्रत्याभुत गरेको प्रेस स्वतन्त्रता पनि कतिसम्म अव्यावहारिक थियो भन्ने कुरा रघु मैनालीको अन्तर्वार्ताबाट छर्लङ्ग हुन्छ । २०५३ सालमा आफूहरूले रेडियो सगरमाथाको प्रसारणका लागि कैयौं पटक इजाजत माग्दा सरकारले वास्ता नगरेको उनको गुनासो छ । युनेस्कोबाट प्राप्त रेडियो सामग्री भन्सार छुटसहित नेपाल भित्र्याएपछि परीक्षण प्रसारणका लागि अस्थायी फ्रिक्वेन्सी समेत पाउन नसकेपछि आफैं परीक्षण प्रसारण गरेको सरकारले थाहा पायो । त्यसपछि संचार सचिवले फोनमा, ‘तिमीहरूका सामान म वाग्मतीमा बगाइदिन्छु । के ठानेका छौ ?’ भनेर धम्काएको मैनालीले बताएका छन् (पृ.९४) । उनको बुझाइमा, ‘नागरिकको सूचनाको हकलाई संविधानले मौलिक हकका रूपमा व्यवस्था ग¥यो । तर संचार नीतिमा त्यसलाई अलिकति साँघु¥याइयो । ऐन बनाउँदा अझ साँघु¥याइयो, नियमले त्यसलाई अझ कस्यो । अनि हुकुमले त ती सबै व्यवस्थालाई ठाडै उल्टाइदिएका प्रशस्त उदाहरण छन् ।’<br />
<br />
कनक दीक्षितको धारणामा, ‘राष्ट्रिय तवरमा स्वतन्त्रता सालाखाला पूर्ण छ भने स्थानीय तहमा धम्की र त्रासको वातावरण सिर्जना हुने गर्दछ । पे्रस स्वतन्त्रता सुनिश्चित त छँदैछ, र नयाँ संविधानले पनि गर्नेछ तर व्यवहारमा सुनिश्चित गर्न पत्रकारहरू निरन्तर संगठित र सजग हुनुपर्छ ।’ मधेश आन्दोलनमा पे्रेस नै तारो हुनुचाहिं पे्रस सजग हुन नसकेको उदाहरण हो । युवराज घिमिरेको बुझाइ छ, ‘मधेश आन्दोलनमा सञ्चार माध्यमको सहभागिताको त कुरै छोडौं उनीहरूका उचित मागबारे समेत कभरेज नहुँदा आक्रोशित हुनु स्वाभाविक पनि हो ।’ घिमिरेले पे्रसको तटस्थ भूमिकाबारे उठाएको कुरा पनि गम्भीर छ । उनले भन्छन्, ‘मिडियामा पूर्वाग्रह छ र यदाकदा सडकमा उत्रने कुरामा संयम र परिभाषित भूमिकाबारे हामीकहाँ छलफल भएको छैन । काठमाडौं आन्दोलनमा सञ्चारमाध्यम कि सडकमा थियो कि त्यसको पक्षधरका रूपमा सञ्चारमाध्यमको उपयोग गरिरहेको थियो । आन्दोलनताका आन्दोलनकारीबाट भएको अनुचित कामलाई सञ्चारमाध्यमले कहिल्यै प्रकाशित गरेनन् ।’<br />
<br />
त्यस्तै, पुस्तकमा समावेश घटना र विचार साप्ताहिककी सम्पादक बबिता बस्नेतको अन्तर्वार्ताले साप्ताहिक पत्रिकाका बारेमा बुभ्mन सघाउँछ । साप्ताहिक पत्रिका प्रकाशनको उद्देश्य, कार्यसम्पादनको ढाँचा र अवस्थालाई बस्नेतको वार्ताले स्पष्ट पार्छ । विकास रौनियारको वार्तामा फोटो पत्रकारिताले प्राविधिक र पेसागत उन्नति गर्दै रहेको कुरा उल्लेख छ ।<br />
<br />
एफएम मिडिया<br />
पुस्तकले एफएम हस्तीहरूसँग पनि संवाद गरको छ । रघु मैनाली र गोपाल गुरागाईंसँगको वार्ता त एफएम म्यानुअल सरह नै छ । सत्र पानामा फैलिएको मैनालीको वार्ताले एफएम रेडियो विशेषगरी सामुदायिक एफएम स्थापनाको संघर्ष र एफएमहरूको वर्तमान अवस्थाको सपाट चित्रण प्रस्तुत गरेको छ । एफएम सञ्चालनसँग सम्बद्धहरूका लागि मैनालीको अन्तर्वार्ता गतिलो स्रोत सामग्री सरह छ । वार्तामा एफएम सम्बन्धी कानुनी प्रावधान र सरकारी नीतिनियमको चिरफार गरिएको छ । गोपाल गुरागाईंको अन्तर्वार्ताले एफएमका लागि कार्यक्रम निर्माण गर्ने कम्युनिकेसन कर्नरको काम र उद्देश्यबारे जानकारी दिन्छ । यी दुईको अन्तर्वार्ताले सानो बजारमा प्रतिस्पर्धा गरिरहेका व्यावसायिक र सामुदायिक एफएमहरूलाई स्थायित्व र गुणस्तरीय प्रसारणका लागि मार्ग देखाएका छन् ।<br />
<br />
मोफसलमा मिडिया<br />
राजधानी सहर काठमाडौंंलाई केन्द्रमा राखेर गरिने अध्ययनलाई पुस्तकमा समावेश, धरानबाट प्रकाशन हुने ‘ब्लास्ट टाइम्स’ का सम्पादक÷प्रकाशक किशोरकुमार कार्की र वीरगञ्जका पत्रकार चन्द्रकिशोरको अन्तर्वार्ताले फराकिलो पारेको छ । उनीहरूसँगको वार्ताले मोफसलमा मिडिया विस्तारले विविध पक्षका एजेन्डाको सम्प्रेषण र त्यसमा सहमति वा विमति हुन सक्ने बहुलवादी समाजको निमार्णमा मिडियाले खेल्नसक्ने र खेल्नुपर्ने भूमिकाका बारेमा धारणा बनाउन सघाउँछ ।<br />
<br />
कार्की र चन्द्रकिशोरको अन्तर्वार्ताबाट मोफसलमा पनि बिहानी चियाको चुस्कीसँगै पत्रिका पढ्ने बानीको विकास भएको बुझिन्छ । वार्ताले युवा तथा तालिमप्राप्त जनशक्तिको उपलब्धता, स्थानीय मिडियाको आर्थिक निर्भरता लगायत सुखद अवस्थाको चित्रण गरेको छ । इन्टरनेटको उपलब्धताले तयारी सामग्री ‘कट एन्ड पेस्ट’ गर्ने तथा मिडियामा स्थानीयताको अभाव हुने जस्ता चुनौती पनि थपिएको छ । मोफसलका पत्रिकाले बन्द आह्वान गर्ने विज्ञापनसमेत छाप्छन् भन्ने जानकारीले पाठकलाई एकसाथ आश्चर्य र चिन्ता जगाइदिन्छ । पुस्तकमा उल्लेख गरिएका घटना विवरणले व्यावसायिक, व्यापारिक, राजनीतिक जुन उद्देश्य पे्ररित भए पनि यस्ता प्रवृत्तिमाथि बहस गर्न र एउटा निश्चित मान्यताको स्वीकृतिका मिडियाले पहल गरेको मान्न सकिन्छ । वार्ताले केन्द्रमा उपलब्ध भएजस्तो सुरक्षाविना मोफसलमा रिपोर्टिङ गर्नुपर्दाको सास्तीबारे पनि जानकारी दिन्छ । चन्द्रकिशोरको भनाइ छ, पत्रकारिता जोखिमपूर्ण पेसा भए पनि मोफसलका पत्रकारलाई बढी जोखिम छ र त्यो बढ्दै गइरहेको छ ।<br />
<br />
पुस्तकमा समावेश पत्रकारिता शिक्षणमा संलग्न रामकृष्ण रेग्मी र पी. खरेलसँगको संवाद पत्रकारिताको प्राज्ञिक विषयवस्तुमा केन्द्रित छन् । त्यस्तै, पत्रकार महासंघका सभापति विष्णु निष्ठुरी र पे्रस काउन्सिल नेपालका अध्यक्ष राजेन्द्र दाहालसँगको संवाद पत्रकारिता क्षेत्रको पेशागत र संस्थागत विकास लगायत विषयमा केन्द्रित छ । मिडिया क्षेत्रका पन्ध्र जनासँग संवाद गरिएको पुस्तक मार्टिन चौतारीले मिडिया बुझाउन गरेको सराहनीय प्रयास हो ।<br />
<br />
<br />
मिडिया संवाद : नेपाली पत्रकारिताबारे अन्तर्वार्ता<br />
शेखर पराजुली<br />
पृष्ठ : २१८<br />
मूल्य : १५०<br />
प्रकाशक : मार्टिन चौतारी<br />
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br /></div>
</div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-73853044670712402432012-08-01T11:31:00.001-07:002012-08-02T03:14:07.136-07:00सलोजा<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
सँगै हासे तिमीसँग बोलेपछि दुखेँ<br />
तिम्रो शहरमा रहर घोलेपछि दुखेँ<br />
<br />
नछोएको नदेखेको नभोगेको कहिल्यै<br />
अमुल्य यौवनको मोल मोलेपछि दुखेँ<br />
<br />
चाहनाको लालीमा सूर्य फूल्दै थियो<br />
चन्द्रमाको उज्यालोले पोलेपछि दुखेँ<br />
<br />
पुगे नीलो समुन्द्र चुमे नीलै आकाश<br />
तर झुठको दरबार खोलेपछि दुखेँ<br />
<br />
भिन्न शरीर एकात्मा भोगाई आधा आधा<br />
तिम्रो अहंकारले विथोलेपछि दुखेँ ।<br />
ओखलढुङ्गा हालः काठमाडौँ <br />
<div>
<br /></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-50115707371184561362012-07-29T10:27:00.000-07:002012-07-29T10:27:06.947-07:00Again over that talk: Sexuality - Abhinaya Thapa<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">Living alongside with two of the
biggest manufacturing giants of the world has made our clothes and others daily
needs cheap and easy. Though the effect of commoditized environment on our
daily lives is still beyond our gauge but perceptible signs are visible and
could be easily discerned. The available choices on the market have given rise
to the power and authority of commoners on matters like what to wear and what
not. And the certain modicum of power over clothes means control over own body
and also over the subject and the notion. Indeed what is body; if not clothes
and clothes and little skin and insinuating bones? And add to it poverty our caste system
(regulated society) to provide the needed materials and goods of society,
forget the comfort and other things.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">The sudden changes in the attire
and sexual behavior of youths especially in capital and other cities have
startled old eyes and minds. They do not believe what they are seeing and some
have started becoming delusional. Or maybe these guys were doing too much daydreaming
or watching too much porn because these are solely their matters and discursive
subjectivities over present sexuality especially of capital city. Oral sex,
threesome and an another guy a few weeks
ago was writing in national daily about contemporary sexual practice and
beliefs of city’s wannabe bride; a ritual check up of males’ sexual performance
and only then yes or no on marriage. If Freud was alive today what he would
have wrote on these daydreamers, better curve and carve it to artistic creations
sons, masterpieces will be born.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;"> Amidst this crap now comes the question how
are we to appropriate and discuss the present liberal developments and attitude
towards sexuality and body plus its image? Many are of doubtful mind and still
think it’s nothing but mere façade and on the other side reality is different. Males
are still patriarchal and most of our females are still in their triple burden
of work from home to work to community. Very true but why not to add in these
lists what Professor Chaitnaya Mishra has attributed to the rise of
republicanism and secularism; the breakdown of families, massive internal and
external migration and play of these global forces or the capitalism according
to his belief which are now being centered our two neighboring countries India
and China. And what about rise of middle
class families in the urban sphere and their commodity relationship?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">The question is why we are not
attempting a holistic view and looking at the bright side? The males’ liberal
attitudes to female sex and sexuality could turn him less patriarchal and how
much it could make him malleable to new ideas like joint child rearing,
housework and his efficient participation against rites and rituals like purity
and pollution practice at times of women menstruation. The paucity of
discourses over sexuality has indeed revealed our dearth of views and state
instead; still in the mindset of procreation and overly focused on the
relationship between vagina and penis.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;"> Not a single talk over the subject of marriage
though most of individuals of our society will be married at some stage of
life? And without the discussing marriage how can somebody even dare to talk of
sexual practices whether it’s threesome, oral, bisexual or anything? After 1999
sex survey of capital by Himal magazine over subjectivities like marriage, sex
(sexual practices) and love a trend has been established to loosely talk over
these matters. A doctor and a psychologist that too sometimes even without a
name would be enough to provide sanction over these things. Sadly this scenario
is out there borrowing the words of academician Pratyoush Onta due to the very
little output of scholars and academicians over these subjects. Due to their
over indulgence only in subjects like fertility rate and death rate and other
United nations and UNICEF types of things.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">The subject of body, its image and
behavior and sexuality would be ‘the discussion’ of our everyday lives simply
because we are sexual beings and also the rising middle class in the cities are
quite comfortable with other necessities but not with the various topics of sexuality.
Not to be forgotten along with rising middle class there’s a bulk of male
population with money and power. No doubt all these fantasies and daydreams are
most of their activities and outcome of their influence. Besides worlds and our
own history of sexuality have informed us till it’s mainly about domination and
deprivation. These two notions come into play while describing, affirming and
in elaboration thus who talks matters. A family man, an old man, a teenager, a
housewife, a heterosexual, a politician and a poor deprived journalist plus a
box office hit and those weeklies. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">Lastly the subjectivities like
body, sex, sexuality and image has to be defined with post 1950 developments
and events. Plus we have to be aware that we live inside a multi nationality
state and their identities and culture treat sexuality in different way than
the views of Manu and other Sanskrit scriptures. The ideas like democracy,
equality, communism, feminism and our history with those ideas has rarely been
related and tested with subject of body and sexuality and was always hidden and was kept out of reach. That seems quite necessary at present to move
beyond body image fetish inundating our all forms of media. <o:p></o:p></span></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-81344579862092756832012-07-17T04:57:00.000-07:002012-07-17T04:59:03.897-07:00वर्षा र सङ्गीत<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<br />
प्रभाकर गौतम<br />
<br />
आज फेरि त्यही झरीको रात छ, पारी डाँडा भिज्यो हेर न !<br />
<br />
<br />
ढिलै भएपनि शुरु भएको वर्षात्का यी रातहरुमा म यो गीत गुनगुनाइरहेको छु । यो अर्कै कुरा हो, वर्षा अलि पर धकेलिएकोले यसपटक झमझम पानी पर्यो असारको रात भनी गाउन पाइएन । तर केही छैन, साउनको झरी बनी तिमी आउन भनी गाउनलाई पर्याप्त समय बाँकी छ ।<br />
<br />
सङ्गीतको प्रकृतिसँग निकै गहिरो सम्बन्ध छ । प्रकृति सङ्गीतको श्रोत पनि हो । त्यसैले त छन् मौसमअनुसारका यति मीठा मीठा गीतहरु । शास्त्रीय सङ्गीतमा बेला÷समय अनुसारको राग हुन्छ । खोज्दै जाने हो भने, हरेक मौसमका गीतहरु हामी सुन्न पाउँछौँ । वर्षात्को समयमा मौसम अनुसारकै गीतहरुको सान्दर्भिकता हुने नै भयो । विश्वभरको सङ्गीतमा वर्षा वा झरी सङ्गीतको विषय बन्दै आएको छ । नेपाली सङ्गीतमा पनि आधुनिक÷सुगम सङ्गीत, लोक, पप आदि सबै विधामा वर्षा यामको सन्दर्भ जोडिएका गीतहरुको कमी छैन । यद्यपि, मौसमको सन्दर्भ जोडेर रचिएका यस्ता गीतहरु मौसमीय कुरामा मात्र सीमित छैनन् । जसरी पानीको वर्षाइमा विविधता छ, यससम्बन्धी गीतमा पनि उत्तिकै विविधता पाइन्छ । यस्ता गीतहरुले हाम्रो जनजीवन, माया प्रेम, सुख दुख, रोमान्स र विरह सबै भावलाई समेटेका छन् ।<br />
<br />
<br />
बहुचर्चित लोकगीत सिमसिमे पानीमा ज्यानले बेइमान गर्छ कि जिन्दगानीमा होस् चाहे पानी पर्यो असिना झर्यो हाम्रो जनजिब्रोमा झुण्डिएका गीत हुन् । असारै महिनामा पानी पर्यो रुझाउने देखि ए झरी नझरी देऊ यसरी बोलका गीतहरु पनि उसैगरी लोकप्रिय छन् । मिर्मिरे साँझमा सिमसिमे पानी, पानीको रिमझिम वर्षात्को बेला जस्तो गीत होस् वा साउने झरीमा त्यो गाउँको गोरेटो जस्तो पानी, वर्षा वा झरीको प्रसङ्गले गीतलाई सुन्दर बनाएकै छ । वर्षा अर्थात् पानी बिम्ब बनेर आउँदा पानी पानी भयो मेरो मन पनि बोलको गीत झनै श्रृङ्गारिक बनेको छ । धेरै गीतहरुमा असार÷साउनको पानी पर्ने मौसम आफ्नो मायालुको सम्झनाको प्रतीकका रुपमा पनि आएको छ । जस्तै, झझल्को लिएर आएछ सावन फेरि आँखामा । फेरि, झरी विरह बनेर पनि आएको छ झरी परेको दिन आकाश हेरिरहेँ, तिमी आउने दिन भनी कति पर्खिएँ र झरी परिरह्यो मनमा थामिएन आँशु जस्ता गीतहरुमा मा । यस्ता गीतहरुको सूची निकै लामो हुन सक्छ ।<br />
<br />
<br />
यो वर्षा यामले, यो झरीले श्रष्टाहरुलाई अझ सृजनशील बनाओस् । झरीको तीव्रता र मन्दताले सर्जकहरुको मूडलाई पनि नौलो नौलो प्रयोग गर्न प्रेरित गरोस् । मेरो लागि, जिन्दगीको भागदौड र धपेडीबाट एकछिन सुस्ताउने गतिलो बिसौनी हो सङ्गीत । म त भन्छु, सबै श्रोताहरुको थकानमा उर्जा थप्ने सुन्दर सृजनाको श्रोत बनोस् यो वर्षा याम पनि ।<br />
<div>
<br /></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-2039792646309654272012-07-13T10:05:00.000-07:002012-07-16T22:58:35.743-07:00कविता मोह –रोशन खड्का<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe8j6h_FGU-noODkGzhMkwtPMS8yBZSyyrXrjnW6_azrHp4pRL43W7tcj-Rc0FU1U1vwosVxM4rfUl0dG3J8nDPXTwkcdyFKrIRSW2l2LGj2H137_PBhRCkeIsNrWStxeONlJG-I-7qnpt/s1600/roshan.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe8j6h_FGU-noODkGzhMkwtPMS8yBZSyyrXrjnW6_azrHp4pRL43W7tcj-Rc0FU1U1vwosVxM4rfUl0dG3J8nDPXTwkcdyFKrIRSW2l2LGj2H137_PBhRCkeIsNrWStxeONlJG-I-7qnpt/s320/roshan.jpg" width="242" /></a></div>
<br />
कविता पढ्छु म । किनकी यसप्रति मेरो अत्यन्तै मोह छ । यो मोहलाई लेखुँ–लेखँु लाग्यो । मैले कहिले देखि कविता पढ्न थालेँ ठ्याक्कै भन्न सक्दिन । यो असमर्थता भित्र केही सम्झनाहरु छन् । जसलाई यसरी लेखिरहेछु ।
त्यतिखेर ओखलढुङ्गाको अति बिकट स्कुल च्युरीडाँडा प्राविमा पढ्थे । मलाई पढाउने इन्दिरा मिसलाई आजपर्यन्त सम्झिरहन्छु । यसको कारण छ ।
भर्खरै दुई कक्षा चढेथँे । इन्दिरा मिस गाउनुहुन्थ्यो । उहाँको मधुर आवाजले मन्त्रमुग्ध बनाउथ्यो मलाई । सुनिरहन्थेँ । त्यो गीत माधवप््रसाद घिमिरेको “घामछाँया” कविता थियो । कविताभन्दा पनि मलाई इन्दिरा मिसको गीत मनपथ्र्यो । उहाँले सिकाउनुभएको लयमा आफ्ना सहपाठीसँगै ठूलो ठूलो स्वरमा गाउथेँ म, “कति राम्रो घाम कति राम्रो छाँया...।” त्यतिखेर मैले बुझेथेँ, कविता भनेको त गाउने कुरा रहेछ ।<br />
<br />
जसै कक्षा चढ्दै गएँ, ईन्दिरा मिसको आवाज पनि छुट्दै गयो । मैले गाँउने घामपानी गीत पनि ओझेल पर्दै गयो । यो ओझेलले मैले बुझेको कवितालाई छोपिदियो । झनहरी सर कविता घोकाउनुहुन्थ्यो । भुलेका प्रत्येक अक्षरको बदला एक लौरो खानुपर्ने भयले कविता खुब घोक्थेँ म । स्कुलमा घोकेका धेरै कविता आज पनि मुखाजप छ । यसरी दश कक्षासम्म पुग्दा म भित्र कविता सम्बन्धी अर्कै बिचार उब्जिएको थियो । म सोच्थेँ, कविता त घोक्ने कुरा रहेछ ।
दश पास गरेँ । अङ्ग्रेजी र गणितको आतंकले त्रसित म लुरुलुरु नेपालीको शरण परेँ । बाह्रमा बीसवटा कविता पढनु पथ्र्यो । पढ्थे । यतिखेरसम्म कविताले म भित्र स्पष्ट अनुभुत गर्न नसक्ने भावको तरङ्ग सञ्चार गर्न थालेको थियो, स्पष्ट हुन मन लाग्थ्यो । पाठ्यपुस्तकमा दिइएको समीक्षा पढ्थेँ । समीक्षा मेरो स्पष्ट भावमा घन भएर बजारिन्थ्यो । मैले अलिअलि बुझेको कविता र समीक्षाको व्याख्या कतै मेल खान्थेन । त्यतिखेर म सोच्थँे, कविता भनेको पुस्तक लेख्ने मान्छेले मात्र बुझ्ने कुरा रहेछ । आफूभित्र कविता बुझ्ने चाहना हुर्किएको थाहा पाउँदा एक पटक आग्रह गरेथेँ, “सर भिखारी कविता बुझ्नेगरी बताईदिनुस् न ।” गुरु अझै अप्ठ्यारो लाग्ने गरी समीक्षामै लेखिएका कुरा दोहो¥याउनुहन्थ्यो । म बुझ्दिनथेँ । त्यसपछि महशुस भएथ्यो, म बोधो छु, बोधो मान्छेले कविता कहिल्यै बुझ्दैन । म भित्र फेरी कविता सम्बन्धी अर्कै धारणा विकास भयो । कविता भनेको नबुझिने कुरा पो रहेछ ।<br />
<br />
यसैगरी समय बित्दै गयो । बितेका समयसँग म भित्र कविताप्रतिको मोह चैँ बढिरह्यो । एकोहोरो पढिरहँे । यसबीच मैले अनुभूत गरेको कविता गाउने कुरा, घोक्ने कुरा र नबुझ्ने कुरा बिस्तारै बिलाउँदो थियो । पढिरहँदा कविताले अनौठो आनन्द दिन थाल्यो, नौलो संसार देखाउन थाल्यो । यो खुसीमा मैले भानुभक्तलाई पढेँ । लेखनाथ र देवकोटालाई पढेँ । रिमाल, भूपी र मोहन कोईरालालाई पढेँ । अनि बैरागी काँईला र अरु अरु थुप्रै कविलाई पढेँ । यीमध्ये कतिलाई बुझेँ कतिलाई बुझिनँ , अझै बुझ्दिनँ । अलि अलि बुझेर अनि अलि अलि नबुझेरै पनि मैले रिमाल र भूपीलाई असाध्यै मन पराएँ । यी दुई प्रिय कविका कविताले नै मलाई कविता पढिरहन प्रेरित गरे । त्यसपछि मलाई थाहा भयो, कविता नबुझ्ने मात्रै हुँदारहेनछन् । सजिलो भाषामा पनि बुझिने कविता लेखिँदा रहेछन् । त्यसैबेला देखि कविताले तानिरहेछ मलाई आपूmतिर निरन्तर निरन्तर...
साहित्यमा कथा र उपन्यास, संस्मरण र निबन्धात्मक कृतिमा पनि उत्तिकै रुचि छ । तैपनि कहिले अति नै कहिले केही कम मात्रामा म कविता नै पढ्छु । कतै हिड्नु परे झोलामा कवितै बोक्छु । गाडीमा यात्रा गरिरहँदा बदलिइरने दृश्य र कविता मलाई उत्तिकै रोमाञ्चक र प्रिय लाग्छ । एउटै संग्रहका कवितामा हुने संवेदनाका फरक फरक अनुभुतिलाई म शब्दले व्यक्तै गर्न सक्दिनँ ।<br />
<br />
भनिहालेँ नि म कवितै पढ्छु धेर । फेसबुक चलाउन थालेपछि यो क्रम अझ बढेको छ । बढ्दो छ । फेसबुकमा जोडिनु भएका साहित्यिक मनहरुसँगको सम्वादले मेरो पाठकीय चेतलाई परिपक्व र फराकिलो बनाउन निकै मद्दत गरेको छ । फेसबुकबाटै घनिष्ट भएका दोलखातिरका मित्र सौरभ कार्कीसँग साहित्यबारे हुने लामा फोन संवाद मेरा अविस्मरणीय क्षण हुन् । अप्रकाशित सर्जकहरुलाई प्रकाशित हुने प्रिय संसार हो फेसबुक । यसमा दिनहुँ प्रकाशित हुने सिर्जनाहरुबाट अरुले जस्तै मैले पनि प्रशस्त लाभ प्राप्त गरेको छु । बिशेष गरी कविता पढिरहने मेरो चाहनाको निम्ति फेसबुक अमूल्य प्राप्ति भएको छ ।
अहिले पढ्नकै लागि काठमाडौँ आएको छु । यता आउने बेला आमाले गाली गर्नुभएथ्यो, “अरु पढेर जागिर खान्छन् तँचाहिँ जागिर छोडेर पढ् अब, खुब ठूलो काम गर्ने भइस् ।” पढ्नुको अर्थ जागिर भनी बुझ्नुभएकी मेरी आमाको गाली मुसुक्क हाँसेर सुने मात्र ।
<br />
<br />
अतः आजकाल म पढ्न भनेरै काठमाडौँमा छु । यहाँ पनि कवितै पढिरहेछु । केही साथीसँग मागी, केही आफैले किनेर निकै कविता पढेँ । पढेका मध्ये बुद्विसागरका कविता, ल्याम्पपोष्टबाट खसेको जून, हतारमा यात्रा, गार्मेन्टकी गायत्री र प्रशन्न घिमिरेको र...निशब्द मलाई असाध्यै मन परे ।
पछिल्लो समयका यी प्रभावशाली कविताले मलाई बुझाएका छन्, कतिपय कवि सरल लेख्ने ध्याउन्नमा कलालाई भुल्दा रहेछन् । कतिपय चैँ कलात्मक बनाउने मोहमा सरल र बोधगम्य कविता लेख्न चुक्दा रहेछन् । उल्लेखित कविका कविताहरूमा यी दुवै कुराको अभाव पाएँ मैले । कला र विचारको सन्तुलनले यी कविता म बारम्बार दोहो¥याईरहन्छु ।
कविता पढेको निकै समय पछि मैले बुझेको छु, ईन्दिरा मिसले झैँ कवितालाई कसैले लय हालिदिनु नपर्ने रहेछ । यसमा आफैँ एउटा मधुर लयको सिर्जना हुदोरहेछ । यो कसैले घोकाउने गुरुकुलीय वेदका मन्त्र पनि होईन रहेछ । सुन्दर कविताका पंक्तिहरु त मुटुलाई छोएर आफै हृदयमा बस्दारहेछन् । अझ कविता कुनै पण्डितको पुराण त हुदै होईन रहेछ, अरुले अथ्र्याइदिए पछि मात्र बुझ्ने । यो त सबैले आफ्ना लागि आफ्नै आफ्नै विवेकले बुझ्न सक्ने बृहत ज्ञान भण्डार पो रहेछ ।
यसरी म भित्र दिन प्रतिदिन कविताप्रतिको मोह निरन्तर आकासिँदो छ । अतः सूर्यमुखी फूल सूर्यप्रति आकर्षित भएझैँ म पनि कवितासँग आकर्षित छु । फलामका कणहरु चुम्बकसँग तानिएझैँ म पनि कवितासँग तानिदो छु । नदीको लागि समथर भूमिझैँ मेरो लागि पनि कविता निरन्तर हिडाइरहने जीवनको गति भएको छ । यसर्थ भनेको हुँ कविताप्रति मेरो निकै मोह छ ।<br />
<br />
<br />
सिमरा ७ बारा
हालः कुलेश्वर, काठमाडौँ<br />
<span style="background-color: white;"> roshan.reader@gmail.com</span></div>
Prabhakar Gautamhttp://www.blogger.com/profile/18170913949841687395noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-53944951763884853812012-07-08T23:28:00.003-07:002012-07-17T04:48:50.215-07:00How to read Television? - Abhinaya Thapa<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 18px;">In future any readings over the modernity and on the culture of Kathmandu will be incomplete without the analysis of its inhabitant’s TV and cinematic experience. In fact it overwhelms our cultural activities due to this any future research has to surmount a huge obstacle, the idyllic nature in relationship with TV. Add to it the setting of a room because at present its where the most people watch movies and other TV programs. And try to think of all those Bollywood and Hollywood movies and programs from star networks and bevy of other satellite channels.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 18px;">What goes between an individual and TV especially inside a room where one sits to watch programs that too of foreign countries? The individual and TV is rarely a subject in sociological and media studies of Nepal and due to the arrival of satellite channels in early 1990s the subject has suddenly moved beyond our grasp at least for the present . The influence of satellite channels programs on the people minds and daily behavior can now only observed or insinuated mainly through the changes in their attitudes and beliefs.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 18px;"> In early 1990s American anthropologist Mark Liechty was endeavoring something similar and his findings suggest that the rise of western media and commodity culture in Kathmandu will be definitive in modernity of middle class in future. A lot has changed between then and now. After 1993 we have more than 100 satellite channels in our sky. Plus the internet is slowly coming within the grasp of the middle class. And the DVD films have changed drastically the way we used to watch, enjoy and interpret movies. Now the cinematic experience has to be understood mainly as a personal experience without others existence and behavior intervening during the process of communication. Previously even after the arrival of satellite channels the TV and cinematic experience was still a family thing. Due to this TV programs were constantly under the parental ratings and censorships. But after the arrival of DVDs individuals of new millennia were able to exercise more freedom not only in terms of cinematic experience but thanks to piracy the whole Hollywood, Bollywood besides Korean cinema and European cinema became available in the streets of Kathmandu in between rupees 30 and 150. The outcome was communication with these international societies and their lives, cultures and stories.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 18px;">So in order to understand at least the communicative behavior of youths of capital city the subjects like TV, DVDs and satellite channels had to be introduced. To gauge the role they played in developing conceptual tools and behavior patterns for the interaction between individuals and later with family and society at large the present circumstances will force any reader and researcher to delve into this TV and DVD cinematic experience and will force them to watch. In the process traditional concepts like individual and society or group communication will now have to be reevaluated and along with it our knowledge and concepts over groups and community has to rewritten and old ones can be abandoned.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 18px;">So how to analyze TV experience and its relationship with satellite channels, movies and everything? Or should we have to study them separately and only after draw conclusions regarding their relationships? TV is new phenomena in context of Nepal only after 1990 it began to assume central place inside homes of middle class. But in the last ten years suddenly it has become ubiquitous in the urban sphere and due to the easy availability and cable companies low charge fee people from below the middle classes too have been able to access to satellite channels. Now it has beyond the middle class sphere and villages are coming into the fray. So how are we to read it as something of phenomena that happens inside a modern state as its modernizing policy or the effect of western cultural and technological power or as a joint strategy between a modern state and capitalism and empires?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 18px;">Any analysis and readings over TV watching and DVD cinematic experience will draw attention to subjects like Bollywood and Hollywood and without developing some kind of common rationale over them the TV studies of country our like ours will be quite hollow. The studies developing in the other parts of world can strike some common chords but one has ponder a lot before doing content analysis or explicating the TV sphere of our Nepal as an off shoot off public sphere. And it would be quite stupid to judge the contents and programs of satellite channels as bourgeois agenda or hegemonic acts.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 18px;">I think time has come at last to watch more and more TV and films to develop new ways of cognition theories for analysis of contemporary society. The effect of TV on the readings and interpretation of texts will be nice starting point.</span></div>
</div>
हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-78668764639675477332012-06-14T04:05:00.001-07:002012-06-14T04:05:42.583-07:00अध्ययन प्रेमीका लागि मार्टिन चौतारी पुस्तकालय<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<br />
–कलेज कलम समूह<br />
<br />
पुस्तकालय स्वतन्त्र रूपमा अध्ययन गर्न चाहने धेरैको प्रिय थलो हो । तपाईं अध्ययनशील हुनुहुन्छ भने पक्कै पुस्तकालयको खोजीमा हुनुहुन्छ होला । अझ विद्यार्थी, पत्रकार वा अनुसन्धाता हुनुहुन्छ भने त पक्कै स्रोत सामग्रीहरूको खाँचो हुने नै भयो । काठमाडौँमा केही संख्यामा सार्वजनिक तथा निजी पुस्तकालयहरू छन्, जहाँ गएर सूचना तथा ज्ञानको संसारमा लीन हुन सकिन्छ । त्रिवि केन्द्रीय पुस्तकालय (किर्तीपुर), राष्ट्रिय पुस्तकालय (हरिहर भवन), काठमाडौं उपत्यका सार्वजनिक पुस्तकालय (प्रदर्शनी मार्ग), डिल्लीरमण रेग्मी पुस्तकालय (लाजिम्पाट), सोसल साइन्स बहाः (बत्तीसपुतली), एवन पुस्तकालय (कुपण्डोल), केशर पुस्तकालय (ठमेल), मदन पुरस्कार पुस्तकालय (पाटनढोका), मार्टिन चौतारी पुस्तकालय (थापाथली) आदि केही काठमाडौका संकलन र प्रयोगका लागि राम्रा पुस्तकालय मानिन्छन् । तपाईं मिडियासम्बन्धी सामग्रीहरूको खोजीमा हुनुहुन्छ भने त मार्टिन चौतारी सम्भाव्य उपयुक्त थलो हुन सक्छ ।<br />
वि.सं २०६३ साउन देखि सबैका लागि अध्ययनको सुबिधा दिदै आएको चौतारी पुस्तकालयमा करिब २०,००० को संख्यामा पाठ्य सामग्री संकलित छन् । यी सामग्रीहरू बिषेशतः अध्येताहरूका लागि संकलन गरिएका हुन् । पुस्तकबाहेक जर्नल, पत्रपत्रिका तथा लेखहरूको पनि राम्रै संकलन छ यहाँ । मिडियासम्बन्धी लामो समयदेखि गहन अनुसन्धान गरी पुस्तक तथा जर्नल समेत प्रकाशन गर्ने मार्टिन चौतारीले मिडियाको व्यापकतालाई समेट्ने गरी सामग्री संकलन गरेको छ । मिडिया डकुमेन्टसन सेन्टर नाम दिइएको चौतारीको संकलनमा मिडिया सामग्री प्रमुख चासोको क्षेत्र हो । मार्टिन चौतारीले प्रकाशन गरेका ६८ मध्ये ३४ मिडिया विषयका पुस्तकहरू छन् । मिडियाका व्यापक आयामहरूलाई समेट्ने गरी पत्रपत्रिका, जर्नल, प्रतिवेनदन, कार्यपत्र, थेसिस तथा फुटकर लेखहरूको गतिलो संग्रह छ यहाँ । नेपाली प्राज्ञिक जर्नलका करिब २०० शिर्षकको उपलब्धता यहाँको गर्व गर्न लायक संकलन हो । नेपाली मिडियासँग सम्बन्धित सकेसम्म सबै सामग्री खोजी–खोजी संकलन गर्ने नीति नै बनाइएकोले मिडियाका विद्यार्थी मात्र नभइ व्यावसायिक पत्रकार र शिक्षकसमेतका लागि मिडियासम्बन्धी अध्ययन, अध्यापन वा व्यावसायिक पत्रकारहरूका लागि त यो पुस्तकालय आइपुग्नै पर्ने थलो हो । त्यस्तै विदेशी मिडियाका सैद्धान्तिक तथा व्यावहारिक पाटो बुझाउने थुप्रै पुस्तकहरू, जुन अन्य पुस्तकालयमा भेटिन गाह्रो छ, भएकाले विद्यावारिधि गर्ने वा स्वतन्त्र तर गहन अध्ययन गर्नेका लागि पनि यहाँ थुप्रै सामग्रीहरू छन् । मुख्यतः मिडियासम्बन्धी सामग्रीमा जोड दिइए पनि मिडिया इतरका अध्ययन सामग्रीको पनि यहाँ कमी छैन । दर्शन, राजनीति, इतिहास, शिक्षा, वातावरण, स्वास्थ्य, जेन्डर लगायत समाज विज्ञानका विविध सामग्री यहाँ पाइन्छ । यद्यपि साहित्यका सीमित सामग्री मात्र उपलब्ध हुने यो पुस्तकालयमा म्यानेजमेन्ट, बिज्ञान तथा नेचुरल साइन्स पढनेहरूका लागि भने ठोस सामग्री भेटिन्न ।<br />
<br />
मुख्यतः समाज विज्ञानका हरेक विद्यार्थीका लागि यो पुस्तकालय उपयोगी हुन सक्छ । पुस्तकालय राम्रो हुन राम्रा पुस्तकहरू भएर मात्रै पुग्दैन अध्ययन गर्ने राम्रो वातावरण र खोजेको सामग्री तुरुन्त प्राप्त गर्ने संयन्त्र पनि चाहिन्छ । त्यस्तै, राम्रो पुस्तकालयको लागि भएका सामग्रीको उचित व्यवस्थापन र संरक्षण अर्को शर्त हो । यसले इन्टरनेटमा अध्ययन गर्न चाहनेका लागि आफ्नो अध्ययनकक्षमार्फत निःशुल्क सेवा प्रदान गरिरहेको छ । यस केन्द्रमा Project Muse र JSTOR
मार्फत विभिन्न बिषयका हजारौँ अन्तराष्ट्रिय जर्नलहरूको अध्ययन निःशुल्क उपलब्ध छ ।<br />
<br />
यो पुस्तकालय केही मौलिक बिशेषताहरूका कारण पनि उपत्यकाका अन्य पुस्तकालयको दाँजोमा फरक छ । पत्रकारिताको बिशेष संकलनमात्र होइन चौतारी पुस्तकालयमा उपलब्ध सामग्री खोज्ने बित्तिकै प्राप्त गर्न सक्नु यसको सशक्त पाटो हो । घरमा इन्टरनेट सेवा छ भने, यो पुस्तकालयमा भएका सामग्रीहरुबारे <span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-fareast;">online
catalogue</span><span style="font-family: Preeti; font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-fareast;"> </span> मार्फत सजिलै जानकारी प्राप्त गर्न सकिन्छ । २०४७ साल पछि प्रकाशित थुप्रै प्रमुख पत्रपत्रिका तथा म्यागाजिनहरू यहाँ उपलब्ध छन् । मार्टिन चौतारी मुख्यतः ज्ञान संकलन, व्यस्थापन र प्रवद्र्धनका लागि कार्यरत संस्था भएकोले पुस्तकालयको प्रयोगका अलावा यसका अन्य गतिविधिहरू पनि कम रोचक छैनन् । नियमित खुला छलफल तथा फिल्म प्रदर्शन जस्ता गतिविधिका कारण यहाँ आउनेहरूका लागि यो संस्था नै एउटा खुला पुस्तकालय हो भन्दा फरक नपर्ला !<br />
<br />
पुस्तकालयसम्बन्धी थप जानकारीका लागि क्लिक गर्नुहोस्<br />
www.martinchautari.org.np<br />
<div>
<br /></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-91536403783912802952012-06-06T04:33:00.000-07:002012-06-13T09:44:36.921-07:00नवीन शैलीका कथाहरु<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div style="text-align: right;">
–<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>प्रभाकर गौतम</div>
<div class="MsoListParagraph" style="margin-left: 4.25in; mso-add-space: auto; mso-list: l0 level1 lfo1; text-align: justify; text-indent: -.25in; text-justify: inter-ideograph;">
<div style="text-align: justify; text-indent: 0px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Preeti;"></span></div>
<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA27vPs4hX3mzlDP7e8znCPAkEBya5n75WjRv9oro77enB3g4ozZi68sr6BcGi_l_rEUHOOZwzTVxvYNedVX9MlU0M_ppWMC8Y0a8H69sAk32aIofHg6s6n37Oov24EI4feTuyno8QMP0r/s1600/Kathaki+Patra.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA27vPs4hX3mzlDP7e8znCPAkEBya5n75WjRv9oro77enB3g4ozZi68sr6BcGi_l_rEUHOOZwzTVxvYNedVX9MlU0M_ppWMC8Y0a8H69sAk32aIofHg6s6n37Oov24EI4feTuyno8QMP0r/s320/Kathaki+Patra.jpg" width="205" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;">सुबिन भट्टराईको पहिलो कृति ‘कथाकी पात्र’ मा शैली र प्रस्तुतिमा नयाँपन पाइन्छ । यस सङ्ग्रहमा जम्मा तेह्र ओटा कथाहरु संकलित छन् । अधिकांश कथाहरु महिला–पुरुषबीचको सम्बन्ध, मित्रता, माया–प्रेम आदिको सेरोफेरोमा बुनिएका छन् । यी सम्बन्धहरुले उब्जाउने आकर्षण, रोमाञ्च, घृणा, द्वेष र अन्योलमय स्थितिको चित्रणमै धेरै कथाहरु केन्द्रित छन् । कथाहरु पढ्दा, संस्मरणात्मक निबन्ध पढिरहेको भान हुन्छ । यसले उपन्यासको स्वादसमेत दिन्छ । सबै कथाहरु ‘म’ पात्रले बोलेको छ । यस्तो लाग्छ, ‘म’ पात्र लेखक स्वयं हो । कथाकारले आभार व्यक्त गर्ने क्रममो कथाका वास्तविक पात्रलाई धन्यवाद भनेर उल्लेख गर्नुले पनि कथाहरु लेखकको जीवनसँग नजिक छ कि भन्ने सङ्केत गर्छ । </span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;"><br /></span></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
<div style="text-align: justify;">
<span style="line-height: 21px;"><span style="font-family: Preeti;">कथाकारले केही कथाहरुमा राम्रै प्रयोग गरेका छन् । औडाहा र औडाहा–२ शीर्षकका कथाहरुमा एउटै कथालाई फरक फरक दुई भिन्न दृष्टिकोणबाट प्रस्तुत गरिएको छ । यी कथाहरु शीर्षकका हिसाबले फरक–फरक छन् तर विषयवस्तुका आधारमा एउटै छन् । कथालाई पुरुष र महिला पात्रको भिन्न–भिन्न दृष्टिकोणबाट रचिएकोले प्रस्तुति राम्रो छ । विषयवस्तु र फरक शैलीका कारण यी दुई कथा पढ्दा बेग्लै मजा आउँछ । लगभग यस्तै शैलीमा थप दुई कथाहरु पनि लेखिएका छन्, ‘मलाई मन परेको साथी’ र </span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">'</span><span style="font-family: Preeti;">‘मलाई मन नपरेको साथी’ । यी दुई कथाहरु पनि विषयवस्तुका हिसाबले तुलनायोग्य छन् । तर पनि अर्कोको तुलनामा </span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">'</span><span style="font-family: Preeti;">मलाई मन परेको साथी’ नै राम्रो छ । प्रस्तुतिको सशक्तताका हिसाबले </span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">'</span><span style="font-family: Preeti;">अर्काकी स्वास्नी’ पुस्तककै उत्कृष्ट कथा हो । शुरुदेखि अन्तसम्म पाठक हृदयमा कौतूहल जगाउन यो कथा सफल छ । प्रेम र सम्बन्धको सेरेफेरोमा रचिएका धेरै कथाहरुले आधुनिक युवा मनोविज्ञान उद्घाटन गर्न सघाएको छ । पुस्तकको शीर्षक चयन गरिएको कथा सामान्यतया अन्य कथाभन्दा उत्कृष्ट होला वा त्यो कथा विशेष होला भन्ने अपेक्षा पाठकमा हुन्छ । तर यहाँ ‘कथाकी पात्र’ शीर्षकको कथा औसत खालको छ । ‘अन्तराल’, कथा अनावश्यक लम्बाइएको छ । </span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;"><br /></span></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;">थुपै्र सबल पक्षका बाबजुद पुस्तकमा धेरै कमजोरीहरु पाइन्छ । भाषा र शैली राम्रो हुँदा हुँदै पनि एउटै ढर्रामा सबैजसो कथाहरु लेखिएकोले कतिपय ठाउँमा पुनरावृत्तिको समस्या टड्कारो बनेको छ । अन्तर्वस्तुमा विविधता हुँदा हुँदै पनि भाषाशैली र प्रस्तुतिमा विविधताको खाँचो देखिन्छ । हुनसक्छ, नयाँ प्रयोगका लागि लेखकले जानीजानी यस्तो गरेका पनि हुन् । केही वाक्यांश वा थेगो कथाकारलाई यति प्रिय छ कि धेरै पकट दोहोरिनाले पाठकलाई भने अप्रिय लाग्छ, जस्तै, ‘हुँदो हो’ । मानौँ, लेखक यो थेगोको प्रयोग बिना कुनै कथा लेख्नै सक्दैनन् । पुस्तकमा सबैभन्दा ठूलो समस्या वाच्य÷काल चयनमा देखिन्छ । धेरै वाक्यहरुमा ‘..एको’ आउँछ । यो समस्या सबैजसो कथालाई पूर्ण भूतकालमा लेखेर उत्पन्न भएको हो । जबकी कथाहरु सामान्य भूतकालमा लेख्नु राम्रो मानिन्छ । सम्पादनको अभाव सबै कथामा खड्किन्छ । यी तमाम कमजोरीहरु नभएको भए पाठकलाई कति जाति हुँदो हो लेखककै शैलीमा ।</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;">तथापि, पहिलो कृतिबाटै कथाकार भट्टराईले कथा–आख्यान लेखनमा राम्रो सम्भावना देखाएका छन् । पुस्तक पठनीय छ । यो कथा सङग्रहको तेस्रो संस्करण चाँडै बजारमा आउँदैछ ।</span></span></div>
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;">लेखकः सुबिन भट्टराई</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;">प्रकाशकः पाँचपोखरी बुक स्टोर</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;">मूल्यः रु १००</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Preeti;"><span style="line-height: 21px;">पृष्ठः ११४</span></span></div>
<div style="font-size: 19px; line-height: 21px;">
<span style="font-family: Preeti;"><br /></span></div>
</div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-22112667624643878902012-05-30T10:27:00.004-07:002012-05-30T10:41:34.702-07:00Village View<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
विभिन्न ठाउँ पुग्दा थरीथरीका दृश्यले मनै लोभ्याउँछन् । तर जतिसुकै सभ्यताको चुचुरोमा पुगे पनि प्रकृतिको काख ओछ्याएर बस्ने गाउँ-घरले जस्तो अरु कुनै पनि कुराले मोहनी लगाउँदैनन् । त्यसमा पनि आफ्नो गाउँको मोह नै अलग हुन्छ । गोरखा जिल्लाको मेरो गाउँ तान्द्राङमा खिचेका केही तस्वीरहरु त्यही गाउँले मोहनीको झल्को दिन यहाँ राख्न चाहेँ ।</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnYKg6XZz8NrL_spgRt53QhKZmBRaaSXRWsyHw-GFbK0f87GOIQZfDh4CZ3Qygv6o2bAjAhqRfmsj9kXaeDRMCEZS5OPjZ0hrBpGsHi-edConzxCemO5WD5CaIVk4lHjAZ9PXcUeQBoJ7u/s1600/Village+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnYKg6XZz8NrL_spgRt53QhKZmBRaaSXRWsyHw-GFbK0f87GOIQZfDh4CZ3Qygv6o2bAjAhqRfmsj9kXaeDRMCEZS5OPjZ0hrBpGsHi-edConzxCemO5WD5CaIVk4lHjAZ9PXcUeQBoJ7u/s1600/Village+1.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDUdv8wIAjC40-EI_i6Zm3kEb7369qACChXEeaLcV0RHuqsOydb8k3SPeZy6PoW2Ir5bNJhTZ0FUV_KQ-qSrPX-sBMFelvrBXxnEDgoEy5sVQ6ktAVlwpZNKwOczaSUZj5rGCi8R1ZNC7p/s1600/Village+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDUdv8wIAjC40-EI_i6Zm3kEb7369qACChXEeaLcV0RHuqsOydb8k3SPeZy6PoW2Ir5bNJhTZ0FUV_KQ-qSrPX-sBMFelvrBXxnEDgoEy5sVQ6ktAVlwpZNKwOczaSUZj5rGCi8R1ZNC7p/s1600/Village+2.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7pqJs0rYeTo9_ESwZ6tojHneny-mlUjIx0OhnGAFYtW8kTasSzG1Tk8scj7EYXUcOQSXOYA5VE0nADjk5AmIHaBbv6z6ibdjtM6IiZ7vP6p-KEkMoSn8t7MyuNgzWebFYIOAmLfOpPJsH/s1600/Village+3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7pqJs0rYeTo9_ESwZ6tojHneny-mlUjIx0OhnGAFYtW8kTasSzG1Tk8scj7EYXUcOQSXOYA5VE0nADjk5AmIHaBbv6z6ibdjtM6IiZ7vP6p-KEkMoSn8t7MyuNgzWebFYIOAmLfOpPJsH/s1600/Village+3.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibB77PbYSrqNOnbyBRPKZD3hHYbvNtwTJGiP4YgywQX-vEIMi_sl8-UgJYSBpiNyMp2elHKiEsMQpSkYQrs-sManj61_vx774XXttbmkHOX_pm89SpnYQb1q7aLS2_XFNHQdvm3CRk85UX/s1600/Village+4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibB77PbYSrqNOnbyBRPKZD3hHYbvNtwTJGiP4YgywQX-vEIMi_sl8-UgJYSBpiNyMp2elHKiEsMQpSkYQrs-sManj61_vx774XXttbmkHOX_pm89SpnYQb1q7aLS2_XFNHQdvm3CRk85UX/s1600/Village+4.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQuBLcQQZe46z0L6_e2guCkhX1A90iUPG0pO3eDTMjWMO4jGBIdBTm0HgevnX2KvZ7UzXejcoh36MpiPcmpDEIkh1ZX0fcm3EhboAp8EE9yNgE2wWVH2-fO7umLP0gBJjFlhLhhR-A_X8I/s1600/Village+5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQuBLcQQZe46z0L6_e2guCkhX1A90iUPG0pO3eDTMjWMO4jGBIdBTm0HgevnX2KvZ7UzXejcoh36MpiPcmpDEIkh1ZX0fcm3EhboAp8EE9yNgE2wWVH2-fO7umLP0gBJjFlhLhhR-A_X8I/s1600/Village+5.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimcmCYQhyaXfUuE9x-W4bPNNeML-SkR4VxFzdPHGBYZoRQsKKBLEq79-CQEv3YcGgM8wsOpcsU68wXkB71VtHOHA7y8bJhLuWnWomAjp41qkElVAAA7-psprabZOaksA7AovlGpEIIZmzx/s1600/Village+6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimcmCYQhyaXfUuE9x-W4bPNNeML-SkR4VxFzdPHGBYZoRQsKKBLEq79-CQEv3YcGgM8wsOpcsU68wXkB71VtHOHA7y8bJhLuWnWomAjp41qkElVAAA7-psprabZOaksA7AovlGpEIIZmzx/s1600/Village+6.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: right;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: right;">
All Photos <span style="font-family: Arial; text-align: left;">©</span> <b><a href="https://www.facebook.com/banjarap">Prabin Banjara </a></b></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-82385868966194506892012-05-30T10:03:00.001-07:002012-05-30T10:09:20.567-07:00विश्लेषणमा विशिष्ट शैली<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: justify;">
<br />
<div style="text-align: right;">
<b>।। जोतारे धाइबा ।।</b></div>
<br />
कविता, गीत जस्ता लघु आयामका विधामा कलम चलाउने स्रष्टा गीता त्रिपाठीले पछिल्लो समयमा आफूलाई द्रष्टा परिवेशमा फैलाएकी छन् । समालोचनाको बृहत् आयाममा फैलिने क्रममा उनको दोस्रो समालोचना संग्रह कृति विश्लेषण : प्रायोगिक आयाम आएको छ । कृति तथा रचनालाई समग्रतामा सर्सर्ति केलाउने परम्परा विपरीत यस संग्रहका समालोचनामा छुट्टै शैली अपनाइएको छ । विधागत रूपमा एउटा निश्चित ढाँचाभित्र कृतिको चर्चा गर्ने परिपाटीसामु फरक-फरक कोणबाट कृतिलाई केलाउने समालोचकीय शैली नवीन लाग्छ, जुन यो कृतिको वैशिष्ट्य नै हो । आफू प्राध्यापन क्षेत्रमा रहे पनि त्रिपाठीले संग्रहमा प्राध्यापकीय समालोचनाको भद्दा छिटा पर्न दिएकी छैनन् । जडसूत्रवादी नभई अनुसन्धानमूलक र फरक कोणयुक्त दृष्टिबाट कृति हेरिएकोले तिनमा अलग सोचको द्वार खुलेको पाइन्छ ।<br />
<br />
काव्य, कथा, निबन्ध, समालोचना र उपन्यास विधामा केन्द्रित १२ वटा समालोचना छन् संग्रहमा । कृति र विषयको चयन हेर्दा पनि समालोचकले नयाँ सोच प्रस्तुत गर्ने चुनौती आत्मसात् गरेको देखिन्छ । समालोचना आलेखमा पूर्वीय र पाश्चात्य दुवै समालोचना पद्धति अपनाइएको छ ।<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC2MUPL1M1_QyrnGlowusaIvtlffTDPCH_KydBo7kslvEVR7aiVlKFnVSe3QrCDFpABFR5X3PfipcalXenrJtdy8VtNwUgfFZpUAJNWpcC3MQmFjejTBku6YcHfQbGn7e5GrCQ54a-76L1/s1600/kriti-bisleshan-cover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC2MUPL1M1_QyrnGlowusaIvtlffTDPCH_KydBo7kslvEVR7aiVlKFnVSe3QrCDFpABFR5X3PfipcalXenrJtdy8VtNwUgfFZpUAJNWpcC3MQmFjejTBku6YcHfQbGn7e5GrCQ54a-76L1/s320/kriti-bisleshan-cover.jpg" width="205" /></a></div>
आयामको हिसाबले संग्रहभित्रकै सबैभन्दा लामो समालोचना समकालीन नेपाली नारीकथामा वैचारिकता रहेको छ । समकालीन शब्दको परिभाषासहित वैचारिकताका अनेक हाँगाबारे चर्चा गरिएको आलेख निकै जानकारीमूलक छ । पारिजातलाई नेपाली नारीकथामा वैचारिकताको उठान गर्ने श्रेय दिइए पनि उनको कथाका सन्दर्भबारे भने आलेख मौन छ । समकालीन सन्दर्भको नारी कथाकारिताको बयानमै विस्तारित आलेखमा व्यक्ति, समाज, राष्ट्रिय राजनीति, परिवर्तन, सशस्त्र द्वन्द्वसँग जोडिएको चेतनादेखि नारी समलिंगीय चेतना सम्मको आधुनिक आयामको चर्चा छ । उत्तरआधुनिक चेतनाअन्तर्गत महानगरीय सभ्यता र रुग्ण मानवीय संवेदना र डायस्पोराको आकार लिँदो अन्तर्देशीय समाजको अस्तित्त्वलाई पनि मान्यता दिइएको छ । कथाहरूबारे उदाहरणसहितको विश्लेषणले आलेखलाई थप जीवन्त र प्रभावकारी बनाएको छ । सारमा वैचारिकताको परिभाषा राजनीतिक चेतना मात्रै नभई जीवन-जगत्बारेको चिन्तनका तहमा अन्तर्वस्तु बनेर विचार रहने भनेर समग्र विचारपुञ्जलाई बुझाइनु पनि चित्तबुझ्दो लाग्छ । कथा चर्चामा पनि त्यही अन्तर्वस्तुलाई नै मियो बनाइएको छ । यसबाट जतिसुकै शीर्षक-उपशीर्षकमा नेपाली नारीकथाको वैचारिक पाटोलाई केलाइए पनि तिनमा परम्परागत ढाँचाअनुसारकै नारी-पुरुष सम्बन्ध, पारिवारिक-सामाजिक टकराव र लैंगिक समस्याको वृत्तदेखि बाहिरको बहुआयामिक पक्ष आउन सकेका छैनन् भन्नेमा समालोचकको समेत स्वीकारोक्ति देखिन्छ ।<br />
<br />
निबन्धकार शंकर लामिछानेका निबन्ध रचनाबारे दुई थान समालोचना छन् । सूत्रात्मक लेखन, चेतनप्रवाह पद्धति अपनाउने लामिछानेको निबन्धसंग्रह एब्सट्र्याक्ट चिन्तन प्याजबारे समालोचक त्रिपाठीको विश्लेषण सार्थक छ । एकथरी पाठकको लागि 'खै, बुझिँदैन' को लेवलमा अलग्गै बसेका लामिछानेको मदन पुरस्कार विजेता कृतिभित्रका निबन्धहरूबारे एक-एक गरेर संक्षिप्त वर्णन गरिएको छ । त्यति आंशिक चर्चाले पनि त्यस्ता पाठकको लागि दुरुहताको ग्यास च्याम्बरभित्र आँखीझ्यालको काम गर्न सक्छ । लामिछानेकै अर्को निबन्धकृति गोधूलि संसारको निबन्ध जीवनः एक प्राध्यापकमा ध्वनिविधानको पाटो पनि समेटिएको छ संग्रहमा । त्यसमा ध्वनि सिद्धान्तको सरल परिचयका साथै शब्द, वाक्यांश र वाक्यको वाच्यार्थ र व्यङ्यार्थबीचको भेदको चर्चा जानकारीमूलक रहेको छ ।<br />
<br />
इन्द्रबहादुर राईको समालोचना र कथाको फरक-फरक समालोचनामा त्रिपाठीले मिहिनेत गरेकी छन् । गहन अध्ययनविना यति गहिराइको हेराइ सम्भव हुन्न पनि । विजय मल्लको उपन्यास अनुराधाबारे राईको समालोचनाबारे त्रिपाठीको आकलन र चित्रण कता-कता सर्सति मात्र बन्न पुगेको भने देखिन्छ । धारिलो विश्लेषणबाट नयाँ कोण दिनुपर्नेमा सम्बन्धित रचना तथा पाठको कथानककै सिलसिला र अवस्था झल्काउनमा उनी अल्झिएकी पनि छन् । यसैगरी केही समालोचना आलेखमा उनले शास्त्रीय समालोचनाको रेखी कोर्ने बानी छुटाउन सकेकी छैनन् । तिनमा जीवनीपरक समालोचनाको छाया देखिन्छ । राजेन्द्र भण्डारी, मनु मञ्जिल, सुधा त्रिपाठी, पद्मावती सिंहका सिर्जना-कृतिको समालोचनामा पस्ने क्रममा पाठकलाई झर्को लाग्न सक्छ । नसमेट्दा तथा जोड नदिंदा पनि हुने कुरालाई प्राथमिकता दिँदा समालोचनाको सुरुवाती हरफ जानकारीका स्रोत होइनन्, अल्झाउने छेस्काछेस्की बन्ने खतरा देखिन्छ । सुधा त्रिपाठीको निबन्धको संरचनागत स्वरूप केलाउँदा सुधाको न्वारानको नामदेखि लेखनारम्भ, पहिलो प्रकाशित रचना, पारिवारिक जरासम्मका जोखाना हेर्नुको महत्ता के रहन्छ ?<br />
<br />
समग्रमा, समालोचनामा अलग रूपमा निश्चित एउटा कोण खिचेर कृतिलाई हेर्ने र पाठकले पनि विशिष्टीकृत ढाँचाबाट कृति बुझ्ने हिसाबमा गीताको यो पुस्तक उपयोगी छ । शास्त्रीय तथा प्राध्यापकीय समालोचना निरुत्साहित गर्न प्राध्यापन पेशामै रहेर पनि नयाँ गोरेटो विकास गरिरहेका गीताहरूको प्रयास स्वागतयोग्य छ ।<br />
<br />
------------------------------------------<br />
कृति कृति विश्लेषणमा प्रायोगिक आयाम<br />
कृतिकार : गीता त्रिपाठी<br />
संस्करण : पहिलो, २०६७<br />
प्रकाशक : रत्न पुस्तक भण्डार<br />
पृष्ठ : १६७<br />
मूल्य : १५०</div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-55841304368639983502012-05-29T08:35:00.000-07:002012-05-29T10:38:27.318-07:00समय र नीलो प्रेम<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div align="right" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: right;">
<span style="font-family: Mangal;"><b><br /></b></span></div>
<div align="right" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: right;">
<b>।। </b><b><span lang="HI" style="font-family: Mangal;">शिव
ज्ञवाली ।।</span></b><o:p></o:p><br />
<b><span lang="HI" style="font-family: Mangal;"><br /></span></b></div>
<div style="margin: 0in 0in 0.0001pt;">
<span style="font-family: Mangal; text-align: justify;">भर्खरै
फेसबुकको स्टाटसमा एउटा म्यासेज अपलोड गरेँ ।</span></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मुड
त्यति फ्रेस छैन । गर्मीले शरीर लस्त छ । झ्यालबाट सुटुक्क छिरेको चिसो हावाको
स्पर्शले ओइलाएको जाँगर फक्रिन्छ । यो समय म प्रायः च्याटिङ र फेसबुकमा बिताउँछु ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">एउटा
मासिक पत्रिकको कनीकुथी सम्पादक । पलङमुनि गोल्डस्टारका तीन जोर नयाँ</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">पुराना जुत्ता ।
गाउँबाट आमाले पठाइदिएको गुन्द्रक र मस्यौराका पोकाहरू । टेवलमा ल्यापटप छ</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">विदेशी मित्रले
उपहार दिएको । सडकमा कुकुरहरूलाई कार्तिक लाएको छ । पर....मोटरको आवाज केही मन्द
हुँदै जाँदैछ ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">रातको
साढे एघार बजिसकेको छ । सिरानीमा मोबाइल लडिरहेछ । म यो कोठामा विगतका केही वर्ष
अघिदेखि एक्लै छु । कहिलेकाँही पाहुना पनि थपिन्छन् । यो समयसँग मेरा धेरै
सुरुवातहरू जोडिएका छन् । सायद मैले पहिलो पटक एक पफ गाँजा तानेको समय</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">यस्तै लेख्नै नपर्ने
अरू पनि । केही अनौठो</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">केही नयाँपन र गर्वको अनुभूति संगालेको त्यो क्षण । केही घुर्मैलो सम्झनामा
आइरहन्छ ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span style="font-family: Symbol;">ààà</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">बाहुन
गाउँमा रातिको राम हेर्न जानलाई अनुमति थिएन । त्यो रात मगर गाउँको साँल्दाइको
कड्कुरोमा बितेको थियो । उद्देश्य गाउनुभन्दा बढी तरुनी जिस्काउनुमा थियो ।
तरुनीहरूको भीडमा पछ्यौरा ओढेर बसिदिन्थे । उमेरले भर्खर सोह्र काट्दै गर्दाको रुमानी
मौसम । बतासले पात हल्लाउँदा पनि त हाँसो उठ्छ </span>?<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">ओए बाउन ! टिमी
आम्छौ </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">स्कुलबाट
फर्कदैं गर्दा बाटोमा झुपीले सोधी ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdTjorsHBJC2Psuw8nqNtOm_LN2CDBkIZM77ckPNfCT7hLgWWlFw3QogsuMGgFO7xtWgNp8lq5OYvl_B8SEy0eTvOUB1GuSLzdGT8jD1ZKlCh19rTTGapKzlZqS8CwFCYOqAzsppgOMd1J/s1600/Robot_girl_by_NoName_Face.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdTjorsHBJC2Psuw8nqNtOm_LN2CDBkIZM77ckPNfCT7hLgWWlFw3QogsuMGgFO7xtWgNp8lq5OYvl_B8SEy0eTvOUB1GuSLzdGT8jD1ZKlCh19rTTGapKzlZqS8CwFCYOqAzsppgOMd1J/s320/Robot_girl_by_NoName_Face.jpg" width="292" /></a></div>
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">रातामाटे
माल्दाइकी छोरी</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">उमेरले दमाली नै हो । बाटोमै घर छ । ऊ स्कुल जान्थिन । उचाइ पनि लगभग मेरो
चिउँडोसम्म आउँथी । राताराता गाला र पोटिलो शरीर । नेप्टो नाक</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">वक्षस्थलले चुन्नी
अलिक माथि उठ्न थालेको</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">वसन्तको पहाड जस्तै । म सम्झिन्छु उसलाई । हिजोजस्तै लाग्छ तर पाँच दशक
नाघिसकेछ ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">कहाँ आउने भनेको </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">साँल्दाइकोमा झाम्रे
छ</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">ठा</span>’<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">पा छैनौ </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">के खान हो भन्चु </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">एक थोक देम्ला नि !</span>’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">पक्कै दिन्छेउ </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">सुपाले टाँस्नी नदे</span>’<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">त । उसले चुनौती
दिँदै भनी</span>, ‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">देन सक्ने कि खान सक्ने </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">अहिले नै देउ नत ।</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मैले पनि
निर्धक्कसँग मागें किनकि घरमा ऊ एक्लै थिई ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">अहिले जो खरोभ</span>’<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">भा बेनको जाँड
घलामेर खाउ केरे ।</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">उसले मैले सोचेभन्दा फरक प्रस्ताव गरी । उसको नजिकै गएर हात समाएँ ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">म त आउँदिन ।</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मैले भाउ खोजें ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">केलाई नआम्न परो </span>? <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">साँझ देम्ला के एक
थोक ।</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">उसले
लुकाएर राखेको एक थोक साँझदिने बाचा गरी ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">सुटुक्क
घरभित्र छिरेर एक मग सुइक्याएँ । कसैले थाहा पाउँदैनन् भन्ने पक्का थियो । उसले पनि
अलिकति खाई</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मलाई पनि खुवाइदिई । निकै राम्री थि मोरी । हाँस्दा गालामा डिम्पल स्पस्ट
देखिन्थ्यो ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">म जान्छु अब</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मैले भने ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">साँझ आउहै बाउन</span>’, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">उसले भनी । हिड्ने
बेला गम्लङ्ग अङगालोमा बेरेर चुप्प म्वाइ खान पनि भ्याई । म पनि के कम उसलाई साथ
दिएँ । र</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">झाम्रेको प्रस्ताब स्वीकारी दिएँ । </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">बाटोमा राम्रोसित जाउहै</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">फेरि मन्टेउला</span>, ‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">केही तल पुग्दासम्म
उसले सम्झाउँदै थिई । यता मलाई भने घरबाट कसरी निस्कने भन्ने समस्या थियोे । थाहा
पाए फलानो फलानिसित सल्किएछ । पँधेरालाई मसला हुने ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">घरका
सबै सुतिसकें । बार्दलीबाट मलखातोमा फालहालेर पुगें झाम्रेमा । साँल्दाइको आँगनमा
झाम्रे</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">दोहोरी
र चुड्काको मारामार थियो । दोहोरीमा युवायुवतीहरू छेंड हान्दै थिए । पर सुन्तलाको
रुखको छाँयामा म र उजेली र झुपी थियौं । </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">छि </span>† <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">काठाको नाख कत्रो वाई ।</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मेरो नाकलाई लक्षित
गर्दै झुपीले भनी । तर</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">परिवेश नाकसँग मिल्ने थिएन । गाउँमा छँदा यस्ता झाम्रेहरू धेरै बिते
गाउनुभन्दा अरूमा नै ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">चिसोले
निकै हान्न थालेपछि गाँजाले सालको सुल्फामा बेरिएर हामीलाई तताएको थियो । उजेली
पनि सँगै थिई</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">फर्कायौं । स्वस्थानीमा महादेव र पार्वती झैं झुपीको पोल्टामा त्यो रात
कटाइदिएँ । त्यो साढे एघार ........हातको चिमचिमे घडिमा बजिरहेको थियो । दिनभरिको
मेलापातले थकित उसको शरीर</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">काखीबाट पसिनाको अमिलो गन्घ । मिड्डीको फेरमा म निदाएँ । अलिकति रिसाएकी थिई
अर्कोदिन । दुःखको कुरा त्यो दिनदेखि आजसम्म भेट भएको छैन उनीहरूसँग ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">त्यसो
त प्रेम गर्ने चलन गाउँमा परिवर्तन आएको छ । हामी वन पाखामा</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">रोपाइँ र पानी
पँधेरोमा प्रेम साट्थ्यौं । तर मोटर र मोवाइलले धेरैको सम्बन्ध जुराइदिएको छ ।
एउटा जोक्स सम्झिन्छु</span>, ‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">सुहागरात</span>’<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">को । गाउँमै बाख्रा चराउँदा गरेका कामहरू ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span style="font-family: Symbol;">ààà</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">पाँच
दशक पछिको भिन्नताले तिरमिराउँछन् आँखा । जीवनशैलीमा परिवर्तन आएको छ । प्रविधिको
प्रयोगले यान्त्रिक बन्दैछ मानिस । म सम्झिर्दै छु आफ्नै परिवर्तित परिवेश । एस.एल.सी
पछिको मेरो सहर बसाइँ । त्यसो त एक दशक विदेशमा विताइएछ । र</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">कम्प्यूटर
इन्जिनियरको मेरो पेसा आफै पनि यन्त्रिक भइसकेको अनुभव गर्छु ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">धेरै
समयपछि फेसबुकमा झुपीको सम्झनामा केही शब्द चढाएँ </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">झुपि र झाम्रे</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">। ऊ हेर्छे हेर्दिन
थाहा छैन । सायद सुदूर गाउँमा त्यो पहुँच छैन । हेर्न पाएको भए साढे एघार.....ऊ
फेरी सम्झिन्थी होली</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मैलेजस्तै घरीघरी । एउटा मीठो पहिलो अनुभव बिर्सिन चाहेर पनि त कोही सक्दैन ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">केही
झकाएका छन् आँखाहरू । पानीको सटेज छ कोक पिइदिन्छु । यो सहरिया जीवनको बाध्यता ।
मोबाइल बज्छ । समय बिताउने अजीव साधन</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">बोर लायो कि थिचिदियो । ठिटीहरूको प</span>¥<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">यो भने घण्टौं
गफिन्छ ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">शलिना</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मेरी पार्टटाइम गर्ल
फ्रेण्ड</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">यसरी नै भेटेको थिएँ । उनीसँगका क्षणहरू सम्झिन चाहन्न किनकि हामी एक महिनामा
नै डिभोर्स गरिदियौं । बालै भएन ! आउने जाने त क्रम चलिरहन्छ । उनीबाट जन्मेको
छोरा अहिले दोस्रो बाउसँग रम्दै छ । हप्ताअघि पार्टीमा भेट भएको । बियरको
चुस्कीसँगै पूर्व छोरासँग निकै रमाइलो भएथ्यो । म यी सब बिर्सन चाहन्छु ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">तपाइँ को बोल्नु भो</span>’, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मेरो प्रश्न खस्न
नपाउँदै उल्टै म त्यो नारी स्वरको जवाफ दिनु पर्ने फसादमा परें । म अलमलिएँ । </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">अलमलिनु भो हैन </span>?’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">नारी स्वरले सोध्यो
। म केही बोल्न सकिन । </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">रातिराति केटीहरूलाई फोन गर्न लाज लाग्दैन </span>?’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मलाई भाउन्ना छुट्यो । उनको अन्तिम
प्रहार</span>, ‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">तपाइँलाई रातिमा यसरी केटीहरूसँग फोन गर्न मजा आउँछ होइन </span>?’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">म नाजवाफ भएँ ।
हातबाट मोबाइल सेट खस्ला जस्तो भयो र शरीरमा चिटचिट पसिना आयो ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">करिब
पन्ध्र मिनेटपछि त्यहीँ नम्बरबाट म्यासेज आयो </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">तपाइँलाई गुड नाइट नभनी म कसरी सुत्न सक्छु र </span>?’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मैले तत्कालै डायल
गरें । उनी प्रमिला थिइन् । प्रमोदकी पे्रमिका । मेरो कलेजकी छात्रा । भर्खर </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">ए</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">लेभल सकेर आएकी थिई
।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">प्रमोद
मेरो कलेजको धुरन्धर पढन्दास । उमेरले मभन्दा निकै कान्छो थियो । मध्यपश्चिमको
होनाहार ठिटो</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">बाकपटुक । ठिटीहरू लठ्ठै हुन्थे उसको बोलिमा । यो जोडीसँग कहिले रङ्गमञ्च त
कहिले रङ्गशालामा भेट हुन्थ्यो । कुराकानीकै शिलशिलामा भेटको प्रस्ताव त उनैले
राखिन् । मलाई केही सहज भयो । म उनलाई मन पराउँथे । रत्नपार्क छेउको चिया पसलमा एक
दिन उनलाई भेटें । त्यो दिन उनीसँग वन साइडेड लवको बारेमा कुरा गरें । उसले पूरै
इन्कारेकी थिई ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">आज
रातको फोनले मलाई तनाब दियो । बिगत दुई वर्षदेखि ऊ कसैलाई पे्रम गर्छे । घोरिएर
सोँचें । उसका पनि त रहर र इच्छाहरू पानीका फोका झैं उठ्दै र फुट्दै गर्छन् होला ।
सायद ऊ प्रमोदसँग सन्तुष्ट छैन</span>,
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">एउटा जवान केटी । प्रमोद भद्रमान्छे हो । उसको एउटै कमजोरी
छ । कसैसँग जीवनसाथीको रूपमा प्रेम गर्छ भने बिहे अगाडि उसलाई पुजिरहन्छ ।
वास्तवमै आदर्श प्रेमी । पहिलो दिन फोनमै एउटा टुटेफुटे कविता सुनाइदिएँ ।
त्यसपछिका दिनहरू फोनमै घण्टौं बितिदिन्थे । रातका फोनका बातले मेरो एक्लोपन केही
सुन्दर बनाइदिन्थ्यो । खुलेर यौनका कुरा हुन्थे । म तपाइँलाई सोधुँ </span>? <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">तपाइँ खुलेर
नेपालीमा आफ्ना अङ्गका नाम भन्न</span><span lang="HI"> </span><span lang="HI" style="font-family: Mangal;">सक्नुहुन्छ </span>? <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">फोनले यसलाई सहज बनाइदियो म सोधिदिन्थे
।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">तिमीले कहिल्यै
अनुभव गरेकी छौं </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">छि ! कस्तो लाज नभा</span>’<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">को ।</span>’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मन लाग्दैन </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">लागेर के गर्नु ....केटाहरूलाईजस्तो
सजिलो छर </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">तिमी कसैलाई प्रेम
गर्छेउ </span>?’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">तपाइँ नै मेरो पहिलो
र अन्तिम प्रेमी ।</span>’<o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">उसको
स्वरमा कताकता आँसु भिजेको पाउँछु । विगतका केही घटनाले ऊ प्रमोदसँग प्रेम गर्थीर्</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मेरो विश्वास दरियो
। उनीहरू सँगै रात बिताउँथे । मेरीस्टोप सेन्टरमा उनीहरूले एवर्सन गरेका थिए</span>, <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मेरै साथीको
क्लिनिकमा । म केही सोच्न सक्दिन । प्रमोद आखिर त्यस्तो थिएन </span> <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">।
उसले प्रमिलालाई प्रेम गथ्र्यो त्यसैले सहयोग मात्र गरेको हुनसक्छ । </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">तपाइँ नै मेरो पहिलो
र अन्तिम प्रेमी ।</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">प्रमिलाको अन्तिम वाक्यले रत्नपार्कमा रातको समयमा भेटीएकी एक ठिटीले भनेको आई.एम
भर्जिन ब्रो सम्झाइदिन्छ ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span style="font-family: Symbol;">ààà</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">समय
बितेको पनि पत्तै नहुने । आज म र प्रमिलासँगै बस्न थालेको एक दशक पुगिसकेछ । यो
समयमा हामीबाट एउटी छोरी जन्मिएकी छ । छोरी आजभोलि होस्टेलमै छे । उसको उच्च
शिक्षासम्मको डोनेसन भरिसकेका छौं । सायदै अब ऊ फर्किन्छ । आजको रात म धेरै व्यस्त
छु । कारण भोलि नै प्रमिला र मेरो डिभोर्स पार्टी छ । उनी भोलि नै अर्कैसँग विवाह
बन्धनमा बाँधिदै छिन् । मैले पनि वृद्धा आश्रमको लागि</span><span lang="HI"> </span><span lang="HI" style="font-family: Mangal;">अग्रीम बुकिङ फर्म
बुझाउँदै छु । बाँकी जीवन अबको केही दशक म </span>‘<span lang="HI" style="font-family: Mangal;">रोबोर्ट</span>’ <span lang="HI" style="font-family: Mangal;">मेरी नयाँ यान्त्रिक जीवन सङ्गिनीसँग बिताउँदै
छु । भोलि नै हाम्रो इन्गेजमेन्ट हुँदैछ । रातको ठीक साढे एघार बजे ।</span><o:p></o:p></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div align="right" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0in; text-align: right;">
gyawali.shi@gmail.com<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-86528539605205659612012-04-15T19:55:00.001-07:002012-04-15T20:07:02.233-07:00सम्बोधन र संस्कार<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: right;">
<b> ॥ <span style="font-family: Mangal, serif; text-align: justify;">प्रभाकर गौतम </span>॥</b></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYc22vapEfhVPPHKCwmDo6U5ELbrj_px3R73VwYr8WdXnMPv92DsMcXNrUnRkV168-o3GLqMosLSP2FtVPpexQ3J54-sAp4fVLM73EGeu68-lXxeiwT1iIi25hQIdAQud43wntlQI1tOij/s1600/Sambidhan.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYc22vapEfhVPPHKCwmDo6U5ELbrj_px3R73VwYr8WdXnMPv92DsMcXNrUnRkV168-o3GLqMosLSP2FtVPpexQ3J54-sAp4fVLM73EGeu68-lXxeiwT1iIi25hQIdAQud43wntlQI1tOij/s320/Sambidhan.jpg" width="320" /></a><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">हाम्रो संवादमा सम्बोधन अनिवार्य छ ।</span><span style="font-family: Mangal, serif;"> '<span lang="NE">तँ</span>', '<span lang="NE">तिमी</span>', '<span lang="NE">तपाईं</span>' <span lang="NE">र</span> '<span lang="NE">हजुर</span>' <span lang="NE">हाम्रा सम्बोधनका तहहरु । सामान्यतः सानो बालकले यदि कसैलाई</span> '<span lang="NE">तँ</span>' <span lang="NE">भन्यो भने उसलाई</span> '<span lang="NE">तपाईं</span>' <span lang="NE">वा</span> '<span lang="NE">हजुर</span>' <span lang="NE">भन्न सिकाइन्छ । त्यसैले भन्न सकिन्छ</span>, <span lang="NE">सम्बोधन संस्कारजन्य कुरा हो । हुन त सुदूरपश्चिम लगायत अन्य केही भेगमा जाति विशेष समूहभित्र सानाले ठूलालाई तिमी भन्ने चलन समेत पाइन्छ । खासगरी काठमाडौँमा एउटा समूह </span>/ <span lang="NE">वर्गमा भने</span> '<span lang="NE">हजूर</span>' <span lang="NE">नै भन्नुपर्ने</span>, <span lang="NE">र पुछारमा</span> '<span lang="NE">स्योस्</span>' <span lang="NE">जोड्ने चलन छ । मेरो बुझाइमा यस्तो भाषाको प्रयोग गर्नेहरु दुईथरी छन्ः स्वाभाविक रुपमा बोल्नेहरु र अरुको प्रभावले वा आफ्नै रहरले बोल्नेहरु । यस्तो चलन भएकाहरुमध्ये एउटा ठूलै समूहले </span>'<span lang="NE">तपाईं</span>' <span lang="NE">भन्नुलाई त्यति सभ्य मान्दैन । </span></span></div>
<a name='more'></a><br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">म सानो छँदा विराटनगर आएकी काठमाडौँवासी मेरी दिदीले भनेको अझै सम्झन्छु</span><span style="font-family: Mangal, serif;"> "</span><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">मलाई त तपाईं भनेको सुन्दा कस्तो असजिलो लाग्छ ।</span><span style="font-family: Mangal, serif;">" </span><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">सायद मेरी दिदी राजधानीको हजूर भन्ने संस्कारबाट प्रभावित थिइन् । काठमाडौँ बस्दै आएका मेरा धेरैजसो आफन्तहरु हजुर भन्न रुचाउँछन् । कोही यहीँको रैथानेसरह भएकाले त कोही काठमाडौँको अभिजात्य संस्कारको रुचि र प्रभावका कारण । त्यसैले काठमाडौँ प्रवेश गरेका शुरुका दिनमा मलाई हजूरवालाहरुसँग वार्तालाप गर्दा आफ्नो भाषा</span><span style="font-family: Mangal, serif;"> '</span><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">ठाडो</span><span style="font-family: Mangal, serif;">' </span><span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">हो कि भन्ने सन्देह भइरहृयो । तर अपवाद बाहेक मैले हजूर भन्दा तपार्इं भन्न नै रुचाएँ । म यसमै अभ्यस्त थिएँ । संकोच र असहजताका बाबजुद काठमाडौँको भाषा वा शैलीप्रति आकर्षित भइनँ ।</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br />
</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">कुनै परिवारभित्रको एउटा सदस्यले सानैदेखि तँ</span><span style="font-family: Mangal, serif;">, <span lang="NE">तिमी</span>, <span lang="NE">तपाईं वा हजूर भन्नु अस्वाभाविक हैन । आफूले हजूर तथा स्योस् नजोडे पनि यसरी बोल्ने व्यक्ति हाम्रो वरिपरि जहीँतहीँ छन् । अझ मेरै आफन्तहरु कहिलेदेखि</span> '<span lang="NE">तपाईं</span>'<span lang="NE">बाट</span> '<span lang="NE">हजूर</span>' <span lang="NE">र</span> '<span lang="NE">स्योस्</span>'<span lang="NE">वाला कित्तामा प्रवेश गरे</span>, <span lang="NE">मलाई राम्रो हेक्का छ । तथापि</span>, <span lang="NE">काठमाडौँ छिरिसकेपछि तपाईं भन्नेहरुले एकाएक</span> '<span lang="NE">हजुर</span>' <span lang="NE">तथा</span> '<span lang="NE">स्योस्</span>' <span lang="NE">भनेको सुन्दा ताजुब लाग्छ । यस्तो आकर्षण सायद समाजशास्त्रीय वा मनोवैज्ञानिक अध्ययन अनुसन्धानकै विषय होला । तर यहाँ त्यसबारे चर्चा गर्न लागिएको हैन । सम्बोधनसम्बन्धी मेरा केही जिज्ञासाहरुको उत्तर खोज्ने जमर्को स्वरुप यस विषयमा प्रवेश मात्र गरेको हुँ । यहाँ मेरो अनुभवका आधारमा केही कुरा साटेको मात्र हुँ ।</span> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br />
</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">म बस्ने घरमा ६ जना सदस्यको एउटा परिवार छ । त्यसमध्ये दुई जना पात्रको चर्चा यहाँ सान्दर्भिक छ । करिब पन्ध्र वर्षको एउटा किशोर भाइ र त्यस घरको</span><span style="font-family: Mangal, serif;"> '<span lang="NE">काम गर्ने केटी</span>' <span lang="NE">को भूमिकामा रहेकी बढीमा अठार वर्षी बहिनी । त्यो भाइ होस् वा ती बहिनी</span>, <span lang="NE">ती दुबैले म लगायत अरु जोसुकैसँग बोल्दा पनि हजूर भनेर सम्बोधन गर्छन् । यसमा अस्वाभाविक कुरा केही छैन । तर त्यही भाइले उमेरले आफू भन्दा ठूली हुँदाहुँदै पनि ती बहिनीलाई चाहिँ तँ भन्छ जसले मलाई घरीघरी आश्चर्यमा पार्छ ।</span> '<span lang="NE">काम गर्ने केटी</span>' <span lang="NE">भएकै नाताले आदरार्थी शब्द प्रयोग नगर्दा पनि हुन्छ भन्ने कुरा त्यो भाइले कहाँबाट सिक्यो होला </span>? <span lang="NE">अभिभावकबाट सिक्यो कि आफैं</span> ? <span lang="NE">पक्कै पनि अभिभावकले तँ भन् भनेर सिकाएनन् होला तर स्पष्ट छ तपाईं वा हजूर भन्न पनि सिकाएनछन् । ती बहिनी तिनै हुन्, जसले त्यो भाइलाई हुर्काउन लामै समय र श्रम खर्च गरेकी थिइन् । शक्तिशाली व्यक्तिले कमजोर व्यक्तिलाई हेपेर तँ भने जस्तै त्यो भाइले पनि ती बहिनीलाई हेपेरै त्यसो भनेको प्रष्ट छ । त्यो भाइले उनलाई तँ भन्दा घरका अन्य सदस्यले तपाईं भन्नुपर्छ भनेर सिकाएको कहिले सुनेको छुइनँ । हाल ती बहिनी त्यही घरको अर्को सानो सदस्यलाई हुकाउँदै छिन् । अहिले दिदी भनेपनि सजिलै अड्कल काट्न सकिन्छ कि त्यो हुर्किनेवाला बच्चाले पनि उनलाई तँ र घरका अन्य सबैलाई हजूर भन्ने छिन् ।</span> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br />
</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">मेरो नजरमा यो सम्बोधनमा सीमित विषय मात्र होइन । काम गर्न बसेको मान्छेलाई अनादरार्थी सम्बोधन गर्ने छुट सम्भवतः वर्गीय कारणले नै प्राप्त भएको हो । एकातिर सबैलाई अनिवार्य रुपमा हजूर भन्न लगाइन्छ अनि अर्कोतर्फ काम गर्ने भएको नाताले आफूभन्दा ठूलालाई तँ भन्दा पनि रोकिँदैन । यो कस्तो चलन </span><span style="font-family: Mangal, serif;">? <span lang="NE">यसबाट घरको सानो सदस्यबाट समेत आदर नपाएकी ती बहिनीलाई अन्य सदस्यले कस्तो हैसियतमा राखेका होलान् सहजै अनुमान लगाउन सकिन्छ । वर्गीय विभेदको यो अभ्यास सम्भवतः त्यो भाइमात्र हैन दिनरात कामको चटारोमा हुने ती बहिनीलाई पनि थाहा नहुन सक्छ । थाहा छैन</span>, <span lang="NE">घरका अन्य सदस्यहरु यसबारे कति जानकार छन् ।</span> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Mangal, serif;"><span lang="NE"><br />
</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span lang="NE" style="font-family: Mangal, serif;">एउटा अबोध बालबालिकाले तँ भन्नु सामान्य कुरा होला । तर बुझेर पनि आफूभन्दा ठूलालाई तँ भन्नु हैकमवादी प्रवृत्ति नै हो । यो केवल शाब्दिक कुरा नभई वर्गीय विषय पनि हो । यो प्रसंग एउटा उदाहरण मात्र हो । यससँग मेल खाने अन्य थुप्रै दृष्टान्तहरु हामी जताततै देख्न सक्छौँ । ग्रामीणबाट शहरीया जीवनशैलीतर्फको आकर्षणले एउटा ठूलो समूहले</span><span style="font-family: Mangal, serif;"> '<span lang="NE">हजूर</span>' <span lang="NE">तथा</span> '<span lang="NE">स्योस्</span>' <span lang="NE">प्रयोग गर्ने भएका छन् । यो शब्दप्रतिको आकर्षण मात्र नभई वर्ग परिवर्तनको चाहना पनि हो । यस्ता अभ्यास र यसप्रतिको आकर्षणले वर्गीय स्वार्थको पक्षपोषण समेत गरिरहेको छ ।</span></span></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-42337384180900145202012-03-07T00:31:00.005-08:002012-03-07T00:42:55.901-08:00जन्मोत्सव नमनाउँदा<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-fTJA2TjSRqcyf1cQLTeuzEmV3cYC-dV9dLGqr5NKiXuETSnVf1A96Um31OM-NjDZCgHp7IUOXfwd3Vtv9AK7NXV2j6dmNslvq-oiM-ss1nw7k5_RjWf-ErQpyDpxGbm8Jj5GJgvlPtzj/s1600/alc.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-fTJA2TjSRqcyf1cQLTeuzEmV3cYC-dV9dLGqr5NKiXuETSnVf1A96Um31OM-NjDZCgHp7IUOXfwd3Vtv9AK7NXV2j6dmNslvq-oiM-ss1nw7k5_RjWf-ErQpyDpxGbm8Jj5GJgvlPtzj/s200/alc.JPG" width="143" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small; text-align: justify;">* अंकलाल चलाउने *</span></td></tr>
</tbody></table>बिहानको एघार बजेर पाँच मिनेटको समय । टुइँट् टुइँट् 'फोन-सन्देश'को घन्टी बज्यो । मोबाइलमा सन्देश पढेँ -<br />
<div style="text-align: justify;">प्यारो साथी, शुभ जन्मदिन !</div><br />
<div style="text-align: justify;"></div><div style="text-align: justify;">आश्चर्यमा परेर सोचेँ । ए आज त असार १९ गते । हो त रै'छ मेरो जन्मदिन । यो धर्तीमा पहिलो पाइला टेकेको दिन । हरेक वर्ष एकचोटि पर्ने दिन । हरेक नयाँ वसन्तको सुरूवात हुने पहिलो दिन मेरा लागि । साथीको सन्देशलाई परवाह नगरी हतारहतार काममा व्यस्त रहेकी आमालाई घरमा फोन गरेँ । सोधेँ, आमा म कहिले जन्मिएको थिएँ ? एकछिन अगमकिएर आमाले भन्नुभयो असारको १९ गते । महिना र गतेको लगत याद भए पनि आमालाई त्यो दिन आजै हो भन्नेमा वास्ता भएको रहेनछ । होस् पनि कसरी, छोराले कहिले जन्मदिन मनाउने भए पो ! मैले भनेँ, आमा आज असार १९, म जन्मेको दिन । </div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">आमासामु मेरो जिज्ञासा बढ्दै थियो - आजको दिन म कुन बेला जन्मेको थिएँ ? आमाले सविस्तार भन्नुभयो - "घाम अस्ताइसकेको थियो, काममा गएका मान्छे घरतिर फर्कने बेला भएको थियो अनि चरनमा लगिएका गाईबाख्रा गोठालाहरु भित्र्याउँदै थिए ।" आमाले यति भनेपछि मैले ठम्याएँ, म बेलुकीपख अथवा समय किटेर भन्दा पाँच बजेतिर जन्मेको रहेछु । किनकि, म अलि ठूलो भएपछि गोठालो गरेको थिएँ । गाईबाख्रा गोठमा भित्र्याउँदा पाँच बजेको वरिपरि हुन्थ्यो । </div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">लगत्तै आमाले मेरो कुरो छोडेर भाइको जन्मको तिथिमिति बताउन थाल्नभयो । भाइ असोजको महिना दशैँको बेला अष्ठमीको दिन जन्मिएको हो । ऊ दशैँमा जन्मेको हुनाले हरेक दशैँको अष्ठमी तिथिमा उसको जन्मदिन मनाउनु पर्ने कुरा पनि भन्नुभयो । मलाई अचम्म लाग्यो । किन भाइको जन्मदिन मनाउने, मेरो नमनाउने ? आमाले ऊ दशैँको तिथिभित्र जन्मिएकोले मनाउनुपर्ने बताउनुभयो । आमाको रायअनुसार अरुबेला जन्मने त कति आए गए, सबैको मनाउन कहाँ साध्य हुन्छ र ? मैले मेरो जन्मदिन मनाउन नपाए पनि भाइको जन्मदिन मनाउने प्रक्रिया जान्न भने चुकिन । आमाले अझै बेलिविस्तार लगाउनुभयो - कुखुराको भाले काटेर रगतको टीका लगाइन्छ अनि टीका लगाउने बेलामा आशीर्वाद दिइन्छ : </div><div style="text-align: justify;"><br />
<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>हुँदो खाँदो हुनु </div><div style="text-align: justify;"><span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>जिउँदो जाग्दो हुनु !<br />
<br />
</div><div style="text-align: justify;">खाना खाने बेला फुमे लगाइन्छ । माथिको आशीर्वाद दोहोर्याइन्छ । आमाले त्यसो भन्दा मैले काठमाडौंमा साथीहरूको जन्मोत्सवमा देखेको, साथीले केक काटेको र उसलाई सबैले भाका मिलाएर 'ह्याप्पी बर्थ डे टु यू' भनी शुभकामना दिएको सम्झेँ । जन्मोत्सव मनाउने आ-आफ्नै तरिका ।<br />
<br />
</div><div style="text-align: justify;">तर काठमाडौंमा मनाउन थालिएको जन्मोत्सवको विधि विधानलाई पश्चिमा शैलीको सिकोको संज्ञा दिइन्छ । र हो पनि त्यही नै । शुभकामनामा अंग्रेजी शब्दको प्रयोग नगरिए उत्सव जस्तै मानिदैन - हृयाप्पी वर्थ डे टु यु ! अझ अग्रजहरूबाट सुनेको, पहिले बत्ती बालेर मनाइने चलन, अहिले बलेको बत्ती नै निभाएर कर्मकाण्ड सुरू हुन्छ । ठीक विपरीत भएको छ सिकोको परिणाम । अध्याँरोबाट उल्यालोतिर पो राम्रो, उज्यालोबाट आध्याँरोतिर के राम्रो । यस्ता कुराको निरन्तरतामा लाग्ने हाम्रो परिचय कहाँ ? राम्रोलाई लात हानेर नराम्रोलाई काँधमा हाल्ने हाम्रो प्रवृत्ति आफूमा भएको महानतालाई नचिन्ने विशेषताबाहेक के हुन सक्छ ?</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">जे होस्, आशीर्वाद जति दशैंमा जन्मेको भाइले मात्र पाउने भए पनि म चाहिं हुँदो खाँदो, जिउँदो जाग्दो नै भइराखूँ । फोन-सन्देश पठाउने साथी कवितालाई वर्णन गरेर नसकिने खुसीको धन्यवाद लेखेर पठाएँ । कुनै तामझामविना पनि दिन उल्लासमय रहृयो । २३ औँ वसन्तमा उक्लिंदा पहिलो पटक नै मैले शुभ जन्मदिनको कामना पाएको थिएँ । २२ औँ वसन्त पार गरिसक्दासम्म मैले एकदिन पनि आज मेरो जन्मदिन हो भनेर सम्झेको थिइन । साँच्ची, कति नेपालीले आफ्नो जन्मदिन आएको र गएको थाहा पाउँदा हुन् ?<br />
<span class="Apple-style-span" style="white-space: pre;"> </span></div><div style="text-align: justify;"><div style="text-align: right;"><span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>डोल्पा, हाल : काठमाडौं</div></div><div style="text-align: justify;"><div style="text-align: right;"><span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> बी. </span>ए. दोस्रो वर्ष, सीजेएमसी</div></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><i><span class="Apple-style-span" style="color: #0b5394;">* फुमे लगाउनु भनेको खानाको भाँडोमा कुखुराको टाउको, एकतिरको भागको कुमे (पखेटा) र सपेटा राखिएको हुन्छ, साथमा बत्ती बालिएको हुन्छ ।</span></i></div></div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-79108400627765421542012-02-12T19:13:00.000-08:002012-02-12T19:13:01.792-08:00Valentine Day and Love<p class="MsoNormal" style="text-align:justify"><br /></p><p class="MsoNormal" style="text-align:justify"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span></p><p class="MsoNormal" style="text-align:justify"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrWodOukDSzVwm-ZUDiQmPleIhvxA8y0JIzmntpRTBX2k84G4w5YNq9Mqc2RblQYf4ph00RDkt2VWt2AxaB0Mmzy8JOMRMRD9F6CRTLO-J0GnipyImDBlKnDmCXNDGcwTnwQRo1WvnQ4oh/s200/Abhinaya.jpg" style="text-align: left; " /><span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre; "> </span>-<b>Abhinaya Thapa</b></p><p class="MsoNormal" style="text-align:justify"><br /></p><p class="MsoNormal" style="text-align:justify">Valentine day is about love as any other occasions and celebrations its theme cannot be contested and denied. Of course the matters concerning its origin, culture and the role market plays in the propagation of valentine day’s message is something of concern in place like Nepal whose borders were shut off to any foreign interaction till 60 years ago. Yet the present case is stupendously different we cannot survive without the outside world indeed all our government every year declares the need of their participation in our economy and all almost everything. The prime example would be the present government efforts to resurge the national heritage site the birth place of Buddha Lumbini in the global religious and cultural sphere in cooperation with the global world powers. Thus at present the presence of global forces whether it’s political or cultural needs much more of explanatory exercises than just mere criticisms and denigration.</p> <p class="MsoNormal" style="text-align:justify">But how could a person define love the act is doomed to be a failure. May be it’s a cause among many that has weakened the criticisms over its celebration and limited them to the sphere of gossips. And with the rise of female participation in every place of societies the attraction and seduction between sexes is highest of all time. Thus love is in the air. Unfortunately we don’t have any our own occasion in to celebrate it and sanction their stirrings and desires. The vacant space has been occupied by Valentine’s Day like every other adapted concept or mechanism like democracy, communism, human rights etc. In our secular Nepal’s religious societies it provides some kind of sanction to our blossoming youths to declare their love. </p> <p class="MsoNormal" style="text-align:justify">All this in the name of love but there are many other things besides love inside the notion of valentine day that dwells mostly in our cities. Many claims that its arrival began in Nepal with the arrival of satellite channels in mid 1990s. Sums it nothing more than a part of mass cultures that sprang from the west after 1950’s mainly with rise of television. One can perceive passivity in the acts of most of valentine day celebrators buying cards and gifts from daddy-mommy moneys and trying to win their mate’s love. Thus the Critics sledges it as commoditization of love and due to the absence of our own urban- local means and mediums for substitution the global market further exacerbated this problem. </p> <p class="MsoNormal" style="text-align:justify">But gifts and material presents were always the part of any occasions and celebrations. Just try to configure Dashain in your mind without its new clothes and feasting culture. Festivities without material gifts and consumption is almost unthinkable in any culture the problem is we hardly produce any of our own. Plus Nepal is still a poorest of the world hardly producing anything both cultural and material but feeding itself on almost everything that comes from outside. Now there are so much in us and in our surrounding almost beyond of limit of digestion and acceptance. </p> <p class="MsoNormal" style="text-align:justify">In every Tole of kathamndu there is a DVD shop selling everything of Bollywood and Holllywood in mere Rs 30, hundreds of satellite channels are roaming our skies and will do home delivery in few hundred bucks per month. Now with arrival of spring and summer clothes from china will blossom our dusty streets with price tag from Rs 100 to 10000 and above. What can anybody do in this scenario when everything of our lives is daily in risk of being governed by rules and products of globalization? Can the notion of love differentiate itself from our body and surrounding and survive the impact of globalization.</p> <p class="MsoNormal" style="text-align:justify">Nobody writes about it in their explication and condemnation of Valentine’s Day. And I think it’s very hard for anybody to define or give a treatise on love. The best path to be followed would be to allow the people to tell their tales of love. Love will find the way and will pave its own if we do give the space to young lovers to express their stirrings and feelings. The need is of participating it with our democracy and republic. Only then our becoming citizens could communicate with society and do not have to hide and take refuge in letters of greeting cards, other gifts and flowers. And the state where its citizens cannot express their love to their desired partners cannot blossom with democracy.</p> <p class="MsoNormal" style="text-align:justify"><o:p> </o:p></p>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-82122174256440343632012-02-07T08:57:00.000-08:002012-05-29T12:20:59.482-07:00A review over the 'Loot'<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
BY- ABHINAYA THAPA</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<b>REVIEW OF LOOT<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Loot is a film based on a theme of bank robbery though it may sound mawkishly international. It has lengthy and unbelievable fight scenes like every other Kollywood movies. Plus there is an item song in it. Thus the movie has an international theme, Kollywood action features and marketing and advertising acumen of Bollywood cinema.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
The film set its story upon Kathmandu city’s marginalized lives and tries to reflect their living condition and lifestyles. In a way we can term them as have-nots of the city. Thus the scarcity of resources and opportunities is a shared feature of five main characters of the film. But hardly anything is seen in the screen to contrast it with other social lifestyles instead the characters are mainly portrayed as slackers, loafers or as petty criminals and delinquents. The life of main character the protagonist only comes fully into being and reveals the necessary information to the audience.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
The theme of bank robbery comes to the fore from the very start of the film. It acts like a premise to every story and plots of the film. Thus the originator and mastermind behind the idea of bank robbery Haku Kale, the protagonist becomes a major influence in other characters’ stories. Indeed he turns them into four idiots into fake robbers at the end.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
If we began to further unfold its theme of bank robbery it will sum up as getting rich along with tempo of the Kathmandu city life. So get richer and faster using brains or die trying is another sub theme of the movie. When delivered through mouth of its main character it translates into bank robbery within three months. This timeline frame acts like another premise along with theme of robbery. Due to its brevity characters and plots runs in the screen to get the job done. For the audience there is hardly any time to ponder over anything while watching the film.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
The story of the film “Loot” is collective in nature. The five main characters and their stories cover almost every period of the screen time. As a result the film looks over masculine in texture and appearance. Sadly all of its main characters fights and are fighters. In screen their bravados appears and shows off time after time. No doubt males will love it but for females they will see their counterparts in the screen as nothing more than appendages and in cameos.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Over its language and gestures there is a hardly anything to comment. To some it would sound offensive and vulgar and it is vulgar and offensive. But in the screen through the characters it speaks out as a dialect of certain class and social sphere, where it is specially spoken by males. To sum up the movie “Loot” is a fine film for young males of cities, especially Kathmandu.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-80781541178067856152011-12-17T19:59:00.000-08:002012-05-29T09:04:14.283-07:00Where do you exist inside a newspaper ?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrWodOukDSzVwm-ZUDiQmPleIhvxA8y0JIzmntpRTBX2k84G4w5YNq9Mqc2RblQYf4ph00RDkt2VWt2AxaB0Mmzy8JOMRMRD9F6CRTLO-J0GnipyImDBlKnDmCXNDGcwTnwQRo1WvnQ4oh/s1600/Abhinaya.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrWodOukDSzVwm-ZUDiQmPleIhvxA8y0JIzmntpRTBX2k84G4w5YNq9Mqc2RblQYf4ph00RDkt2VWt2AxaB0Mmzy8JOMRMRD9F6CRTLO-J0GnipyImDBlKnDmCXNDGcwTnwQRo1WvnQ4oh/s200/Abhinaya.jpg" width="184" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="color: #333333; font-family: Tahoma, Geneva, sans-serif; font-size: x-small;"><span class="Apple-style-span" style="line-height: 20px;">-- </span></span>Abhinaya Thapa -- </td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Do you search about yourself in the daily newspapers among its headlines, columns and even in sports and celebrities chit chat? Do you think about your existence inside its pages? Could it happen or should it be there something about you in different forms and shades in the reportage of the newspapers. What about your desires and wishes and your convictions and did you ever tried to read it in the words of others inside a newspaper? Have you ever read about yourself inside a newspaper?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
All this may sound like Christmas wistfulness but as readers for whom do you read. It couldn’t be for reporters and I cannot presume that we read for the publication house. And I haven’t seen people reading for the world. Even for the reading sake we read for ourselves thus something of ourselves must be there. Of me and you and inside the ‘we’ there always remains the differences so I cannot claim on ‘us’ here. Indeed the paper which can incorporate even a little of that ‘us’ turns itself into the good one.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
May be I’m wishing a ‘Good one’ for the Christmas gift. But all I need in a newspaper is the queries and queries from readers not the salvation and emancipation. Can I question a newspaper regarding the freedom of expression to express in it? Can we ask or demand the editors through our letters, reactions and request that such and such issue should or could be raised? I’m not implying any mass protest or even a petition but will our requests, reactions and views would be printed at all. I mean within your freedom of expression can you include ours too.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
And one can wonder why all this blah, blah regarding freedom of expression and reader’s existentialism only towards Newspaper. What in the case of media forms like TV channels and Radios and indeed I could extend it beyond media and include in it whole curriculum of educational system. It’s in the school and through text books we learn about something and our own. Here the parents should demand analyze and check the school learning process: whether it holds anything about and for their children. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
You could hold any institution within the state as responsible to cater your constitutional needs. You could ask radios for certain programs and even music of your taste and surely could ask the police to protect us. And I ‘m writing to newspaper because I have the same right to respond granted through our Interim constitution as every newspapers use it to report on us. Lastly I’m only I’m searching the way we are being expressed in the name of freedom of expression.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I do have a lot grievances but nothing against freedom of expression of any newspapers. Indeed hope and pinning on it I’m writing and wish others will start writing too. After 1990 movement newspapers became one the biggest space for Nepali citizens to comment and express on almost everything. After 2006 April movement there is hardly any sacred or scary things and untouchable subjects upon which one cannot comment or express their views. But are we expressing or writing and creating our own stories and views? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Just look at the entertainment quarters of any newspapers and its reports. Almost all news scooped from international news agencies and hardly any of own artists and programs features on it. Fine, one can be consumer of any products in this globalized world. But what about your views and issues regarding Bollywood, Hollywood and whatever from Europe to China whether it’s politics, revolution or suppression or any books, arts and artifacts. Should we just act like a passive consumer or inane reader? Like every consumers of the world we have our own taste, desires and aspirations. It’s time to explore it and put in on use to judge almost everything.</div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4016857790450648977.post-31599778959992512782011-12-04T23:30:00.000-08:002012-05-29T12:21:24.470-07:00काँडामा फुलेको फूल : झमक<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2x4mKHpWLT9qZof9cl15gHdNR42dOpKdm7q17HI-AwCiW-1kQ7wngfFOVj7yTKNUJWRuuG0GJYlA9QktIvfsqb8CwF50FA-WtzWaLqgFts-abocFb9yrLed0XqPQQ1cYVth20H0EoKuGm/s1600/Prabhakar1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2x4mKHpWLT9qZof9cl15gHdNR42dOpKdm7q17HI-AwCiW-1kQ7wngfFOVj7yTKNUJWRuuG0GJYlA9QktIvfsqb8CwF50FA-WtzWaLqgFts-abocFb9yrLed0XqPQQ1cYVth20H0EoKuGm/s200/Prabhakar1.jpg" width="182" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">।। प्रभाकर गौतम ।।</span></td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
एक दशकभन्दा लामो समयदेखि नेपाली साहित्य क्षेत्रमा कलम चलाइरहेकी झमकका सृजना तथा लेख रचनाहरु पढेका धेरैमा पक्कै पनि उनकै जीवनको बारेमा जान्ने रहर थियो । हिँडडुल गर्न नसक्ने बोल्न नसक्ने आँखा पनि धमिलो देख्ने केवल सुन्न मात्र सक्ने झमकको जीवन र दुर्लभ प्रतिभाका बारेमा जान्ने सम्भवतः मजस्ता धेरैमा उत्सुकता थियो । 'जीवन काँडा कि फूल’ कृतिले त्यो पूरा गरिदिएको छ । प्रकाशक 'अनलाइन साहित्य मञ्च' र 'झमक घिमिरे साहित्यकला प्रतिष्ठान' लॆ यो अवसर जुराइ दिएको हो । यो संग्रहमा सङ्गृहित विभिन्न ४७ शीर्षकमा समेटिएका आत्मपरक निबन्धहरुले झमकको जीवनका आन्तरिक र बाह्य पक्ष उजागर गरेका छन् । यो कृति उनको असामान्य जीवनयात्राको कथा हो । जहाँ खुसीभन्दा आँशु बढी छ तर पनि यो निराशाको हैन आशा र संघर्षको कथा हो । </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiucegJ6Sm7ghGliCdpT-aI8oE3ILQQqO-TzYHoSwzciwObwghKbRCsK2JiZxeaxJqO7OXV88_G0VhiCkwtmAvYBQvNvcGqU33zrXIenI5doxUuu38OdbvvE8Z5ujmwAc9_jtsp7tAkJ0_X/s1600/Jeevan+Kada_Jhamak.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiucegJ6Sm7ghGliCdpT-aI8oE3ILQQqO-TzYHoSwzciwObwghKbRCsK2JiZxeaxJqO7OXV88_G0VhiCkwtmAvYBQvNvcGqU33zrXIenI5doxUuu38OdbvvE8Z5ujmwAc9_jtsp7tAkJ0_X/s400/Jeevan+Kada_Jhamak.jpg" width="297" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
'खुट्टाले लेख्ने लेखक' का रुपमा झमकलाई चिन्ने सबैमा एउटा स्वाभाविक जिज्ञासा जन्मिन्छ उनले पढ्न-लेख्न कसरी सिकिन् र उनलाई साहित्य पढ्न केले प्रेरित गर्यो ? 'आशाको त्यो त्यान्द्रोसम्म', 'आशाका किरणहरु 'अक्षरसँग पलाएको हर्ष', 'शब्दको उत्सव' पुस्तक संसारमा प्रवेश' आदि शीर्षकहरुमा यस्ता जिज्ञासाको उत्तर समेटिएको छ । झमकको बालापनका थुप्रै मार्मिक र रोचक कुराहरु पनि यी लेखहरुमा पाइन्छ । आफ्नी बहिनी स्कूल गएको र बाबाले उनलाई घरमै पढाएको देख्दा उनमा पनि पढ्ने रहर पलाएको हो । तर उनले आफ्नो रहर पूरा गर्न निकै सकस बेहोर्नु पर् यो । उनको रुचि र बालमनोविज्ञानको बेवास्ता नगरी उनका बाबाले बरु उल्टै हप्काए 'तैले जानेर के गर्नु ?" ( पृ. ४२) । तर उनले बहिनी पढ्ने ठाउँभन्दा टाढै बसेर बाबाले थाहै नपाउने गरी पढ्ने अभ्यास गरिन । उनी लेख्छिन् 'मेरा लागि खुल्ला धरती अभ्यास-पुस्तिका बन्यो । यहाँका ढुङ्गा माटा अनि खुट्टाका मसिना आंैलाहरु पेिन्सल र इरेजरहरु बने ।' भौतिक रुपमा मुखबाट शब्द उच्चारण गर्नबाट वञ्चित झमकमसँग भोक थियो तर भोक लाग्यो भन्ने आवाज थिएन प्यास थियो त्यसको अनुभूति पनि थियो तर त्यसलाई व्यक्त गर्ने कुनै माध्यम थिएन । यसरी माध्यम खोज्ने क्रममा उनी अक्षरहरुको संसारमा पुगिन् । यद्यपि अरुलाई जस्तो उनका लागि यो यात्रा सहज थिएन । प्रस्तुत पुस्तकले झमकका तिनै असहज यात्राहरुको कथा बोलेको छ ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
पुस्तकको पहिलो खण्ड अत्यन्तै मार्मिक र हृदयस्पर्शी छ । आफ्नै दृढ इच्छाशक्तिका भरमा अक्षर सिकेकी तिनै केटीले स्वाध्यायनका भरमा लेखेको पुस्तक पढ्दै छु भनेर सोच्दा अपत्यारिलो लाग्छ । झमकको जीवन आफैमा एउटा कथा (व्यथा) हो । शारीरिक रुपमा अशक्त भएकैले उनले प्रशस्त मानसिक समस्या पनि भोग्नुपर् यो । लेखकका रुपमा आफ्नो चिनारी बनाउन सफल हुनुपूर्व उनको परिवार र आफन्तजनबाट पनि उनले उपेक्षा मात्र पाइन् । उनले विभिन्न सन्दर्भमा अभिभावकबाट धेरै चुटाइ खाएको उल्लेख गरेकी छन् । जुन निकै दुःखद् पक्ष हो । बहिनीको माया पाएकोमा झमक उनीप्रति कृतज्ञ छिन् । त्यसैले पुस्तकमा परिवारका सदस्यहरुको व्यवहारप्रति उनले तीव्र असन्तोष प्रकट गरेकी छन् । तथापि आमा र बाबाको तिरस्कारलाई उनले व्यक्तिगत तहमा भन्दा सामाजिक मूल्य-मान्यतासँग जोडेरी हेरेकी छन् । 'समाजको दृष्टिमा अपाङ्गता' शीर्षकअन्तर्गत शारीरिक रुपमा अपाङ्ग भएकाहरुप्रति मानिसहरुको नकारात्मक दृष्टिकोण र व्यवहारको चर्चा गर्दै आफूले त्यस्तो दृष्टिकोण चिर्न गरेको संघर्षबारे उल्लेख गरेकी छन् । आफ्नै दृढ अठोटको जगमा स्वाध्ययन गरेकी झमकले साहित्यिक सांस्कृतिक राजनीतिक लैङ्गिक आदि थुप्रै विषयमा कलम चलाएकी छन् । लैङ्गिक विभेद धार्मिक-सांस्कृतिक रुढिवाद निरंकुशता युद्ध िहंसा आदिको उनी प्रखर विरोधी हुन् । महिला उत्पीडनका पछाडि उनी धर्म अन्धविश्वास र परम्परागत मान्यतालाई कारक मान्छिन् । पितृसत्तात्मक संरचना बदल्नुपर्ने मत राख्छिन् । यस मानेमा उनी प्रगतिशील विचार राख्छिन् । नेपालको सांस्कृतिक पछौटेपनाप्रति पनि उनको गहिरो चिन्ता छ । माक्स्रवादी दर्शनप्रति झुकाव भएकी झमकका लेखहरुमा नेपाली समाजको रुढिवादी संस्कार र धार्मिक अन्धविश्वास चिर्नमा लेखकका रुपमा आफ्नो पनि अहम् भूमिका हुनुपर्ने दायित्वबोध र आग्रह झल्किन्छ । पारिजातका लेखनबाट विशेष प्रभावित झमक मृत्युपछिको संस्कारजन्य कर्मकाण्डीय कुराहरुमा विश्वास गर्दिनन् । "मृत्युले लगेपछि पनि लासलाई कुनै धर्मको कात्रो नओढाइयोस् कि्रयापुत्री पनि नबसाइयोस् लासमाथि दागबत्ती नदिइयोस् (पृ. २४९)" उनको आग्रह छ । </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
झमक समाज रुपान्तरणमा लेखकको विशेष भूमिका हुने मत राख्छिन् । र यही मान्यताका कारण द्वन्द्वका बेलामा आफूले स्वतन्त्र विचार राख्ने जमर्को गरेको विश्वास छ । तर त्यो बेला सरकारी र विद्रोही दुवै पक्षबाट भएका हत्या-िहंसाका घटनाको निन्दा गर्ने काम चुनौतीपूर्ण भएकोले आफूले पनि विभिन्न धाकधम्कीको सामना गरेको उनको अनुभव छ । स्वतन्त्र लेखकका रुपमा कलम चलाउन संकटकालका समयमा राज्यपक्ष र विद्रोही पक्ष दुवैको मारमा आफू पनि परेको तिक्त अनुभव छ । 'कान्तिपुर' दैनिकमा स्तम्भकारसमेत रहेकी झमकले 'कलम र मृत्युको सन्त्रास', 'बन्दुकसँग शब्दको परेड' आदि निबन्धहरुमा उक्त अनुभूतिहरु पोखेकी छन् । यसबाहेक 'संकटकाल र सन्त्रस्त समय' 'धनकुटा जल्यो' 'रगताम्य समयसँग स्तब्ध मन' लगायतका शीर्षकअन्तर्गत द्वन्द्वकालीन नेपाली समाजको त्रासदीको वर्णन समेटिएको छ । </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
पुस्तकमा स्वाभाविक रुपमा खड्किने पक्षहरु पनि छन् । उनको कथा तिथि मितिका आधारमा सिलसिलाबद्ध छैन । भाषा सरल छ तर पूर्णविराम र अल्पविरामहरुको यथोचित प्रयोग हुन सकेको छैन । एउटै शीर्षकअन्तर्गत राख्न सकिने कुराहरुलाई बेग्लाबेग्लै शीर्षकमा निबन्धात्मक शैलीमा लेखिएकाले थुपै्र कुरा दोहोरिएका पनि छन् । त्यसैले पुस्तकको पछिल्लो खण्ड केही पट्यारलाग्दो बनेको छ । धेरै ठाउँमा लेखकभित्रको 'म' भाव हाबी भएको भान हुन्छ । यसलाई सम्पादनको कमजोरी पनि मान्न सकिएला । सबैभन्दा अन्योल चाहिँ झमकले आफ्ना आमाबाबुप्रति राख्ने दृष्टिकोण नै प्रस्ट हुँदैन । एकातिर उनीहरुको व्यवहारप्रतिको उनमा तीव्र असन्तुष्टि छ रोष छ र अर्कोतर्फ उनी आफ्ना अभिभावकप्रति कृतज्ञ पनि छिन् । </div>
<div style="text-align: justify;">
पुस्तकमा झमकका बारेमा धेरै अन्तरङ्ग प्रसङ्गहरु पनि छन् । 'टालेका पाइजामा र लाज' र 'ऋतुधर्म र बैँस' मा मुख्यतः उनको किशोरावस्थाको यौन मनोविज्ञानको उद्घाटन भएको छ । शारीरिक जटिलताका कारण किशोरावस्थाको उनको मनोदशा पृथक छ । उनमा पनि बैँस आएको थियो तर फरक हिसाबले । "मलाई दश÷एघार वर्षको उमेर हुँदासम्म लाज सरम के हो थाहै थिएन …। यो कारणले पनि मेरा सम्पूर्ण लुगा कपडाहरु अरुले नै लाइदिनु फुकालिदिनुपर्ने र नुहाइदिनुपर्ने भएको हुनाले लाज सरम मानेर साध्य पनि छैन ।" उनी विद्रोही स्वाभावकी भएकाले ऋतुधर्मको अवधिमा दाजुभाइको मुख हेर्नु हुँदैन नत्र अशुभ हुन्छ भन्ने आमाको आदेशको यसरी अवज्ञा गरिन् "आज मैले तिम्रो छोरालाई छोएर हेरेर उसको आयु स्वात्तै कसरी घट्दो रहेछ ? ऊ कसरी मर्दोरहेछ ?" उनको यो प्रश्न आमालाई मात्र हैन हाम्रो परम्परागत रुढिवादी समाजलाई हो । 'रङ्ग कुची र क्यानभास' ले कविता निबन्ध कथा आदि लेख्ने झमकको अर्को व्यक्तित्व पनि बाहिर ल्याएको छ । आफ्नै निबन्ध सङ्ग्रह 'बेमौसमका आस्थाहरु' मा उनले आफ्नो आवरण चित्र कोरेकी छन् ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
अहिले साहित्यकार र समीक्षकहरुमा झमकको तारिफ गर्ने र उनलाई पुरस्कृत गर्ने होडबाजी चलेको देखिन्छ । निःसन्देह झमकको उचित मूल्याङ्कन हुनु राम्रो हो । तर हाम्रो समाजमा एक हैन हजारौँ झमकहरु छन् जसलाई हाम्रो समाजले अझै तिरस्कार गरिरहेको छ । प्रोत्साहित गर्नुको साटो उपेक्षा गरिरहेको छ । एक जना झमकप्रति सबैको ध्यान हुनु तर अन्य हजारौँ झमकहरुलाई बेवास्ता गरुन्जेल झमकको पनि सम्मान नभएको ठहर्छ । तसर्थ झमकको कृति हाम्रो समाजको संकुचित दृष्टिकोणलाई फराकिलो बनाउने एउटा माध्यम बन्न सकोस् ।</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
"मैले हात चलाउन खोजेँ सकिनँ । हातका औँलाहरुसँग चल्न सक्ने शक्ति अलिकति पनि बाँकी रहेनछ । ओठहरु जमजमाए तर कुनै शब्द वा वाक्य निस्केन । खुट्टामा पनि शरीर बोकेर हिँडाउन सक्ने शक्ति थिएन…।" यसरी प्राकृतिक रुपमा आफूलाई ठगिएको पाएकी झमकले जीवनमा नपाएका अवसरहरुको स्वयंले सिर्जना गरेकी छन् । काँडाभन्दा फूलको आयु छोटो हुने भए पनि फूल सुन्दर हुन्छ । त्यसैले उनले काँडारुपी जीवनलाई फूल बनाएकी छन् । मदन पुरस्कार उत्तम शान्ति पुरस्कार पद्मश्री पुरस्कार शंकर लामिछाने निबन्ध पुरस्कार गुाजन पुरस्कारजस्ता धेरै पुरस्कारबाट सम्मानित भइसकेको यो कृति अङ्ग्रेजीमा अनुवाद भएमा अझ लोकपि्रय हुने निश्चित छ ।</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<span class="Apple-style-span" style="color: #351c75;">पुस्तक : जीवन काँडा कि फूल</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span class="Apple-style-span" style="color: #351c75;">लेखक : झमक घिमिरे </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span class="Apple-style-span" style="color: #351c75;">विधा : आत्मजीवनीपरक निबन्ध </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span class="Apple-style-span" style="color: #351c75;">प्रकाशक : अनलाइन नेपाली साहित्य मञ्च / झमक घिमिरे साहित्यकला प्रतिष्ठान </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span class="Apple-style-span" style="color: #351c75;">पृष्ठ : २९ + २५० </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span class="Apple-style-span" style="color: #351c75;">मूल्य : २५० </span></div>
</div>हाम्रो कलमhttp://www.blogger.com/profile/04382255425270071057noreply@blogger.com1